Note: This work was first published in 1993, less than 70 years ago. Sven Anér died in 2018, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr 7
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PALME-nytt
utreda tidsangivelser utanför biografen Grand.
III 1992-02-10 sammanträffade jag ånyo med
kriminalkommissarien Hans Ölvebro. denna gång i
sällskap med kriminalkommissarien Åke Röst,
varvid dessa till min häpnad omtalade att
polisaktiviteter och larmtider var utan intresse för
utredningen.
IV 1993-06-03 medgav spaningsledningen att jag
fick samtala med kriminalkommissarien Paul
Johansson. Jag redogjorde för det mesta av
innehållet i ovan relaterade 13 punkter samt för
mina misstankar om anledningen till ändringarna i
protokollet. Johansson lovade att informera
Ölvebro om vad som framkommit. Johansson
betonade noga att samtalet inte var liktydigt med ett
förhör, vilket jag inledningsvis hade önskat att det
skulle bli.
Avslutningsvis - det blev långt det här - informeras
att jag 1993-06-01 till Riksdagens Ombudsmän
(JO) anmälde ansvariga chefer inom SBC för
misstänkt manipulation med dokument.
Chefsjustitieombudsmannen Claes Eklundh
avskrev ärendet från vidare handläggning
1993-06-18 sedan han ”inhämtat muntliga uplysningarfrån
kriminalkommissarien Åke Röst vid
Rikskriminalpolisen” samt konstaterat att ”vad
Gösta Söderström anfört ger inte anledning till
någon åtgärd eller något uttalande”. D nr
2011-1993.
Jag hoppas att snart få träffa ledamöter av
Marjasinkommissionen.
Gösta Söderström.
Tack Gösta för den här koncisa redovisningen. Den
är enligt PALME-nytts mening skakande i sin
konkretion, och den utgör just den typ av saklig
information som PALME-nytt så ofta har satt en ära
i att förmedla. Information att läsa, att minnas - och
att i efterhand kunna slå upp och repetera.
I sakfrågan vill jag avslutningsvis understryka:
a Det är kring den påstådda avfärdstiden för
Sollentuna-ambulansen, kl 23.28, som allting
kretsar. Den som inte tror på denna ambulanstid
får vartenda Söderströmskt klockslag att bilda en
logisk kedja fram till kl 23.37, med Rimboms
avfärd 23.35 från SBC som orubblig fixpunkt. Den
som däremot väljer att tro på tidpunkten 23.28
får ett vakuum att fylla fram till 23.37 eller i varje
fall 2335 - för vad gjorde Söderström då i 7-9
minuter? Gick han chockad på brottsplatsen utan att
ta sig något för (som ironiska kolleger inte dragit
sig för att antyda)? Det gjorde han inte!
b Det är få saker som så spätt på Gösta
Söderströms frustration som att han, högste polisiär
chef på en brottsplats där den svenske
statsministern dör, inte ens blir regelrätt förhörd.
Han ber att få bli förhörd men han blir inte
förhörd. 1 stället uppmanas han, mer eller mindre i
klartext, att hålla tyst samt dra dit pepparn växer.
För tänk efter: det är svårt att tänka sig ett grövre fel
begånget av ett högt polisbefäl än angivande av
felaktig tidpunkt för ankomsten till en statsministers
mordplats. Ankomsttider är a och o inom denna så
noga inrutade polisverksamhet: ”kom till platsen kl
xx...vidtog en åtgärd kl yy... återvände till station
kl zz...” Men Gösta Söderström, går valsen inom
polisutredningen, kommer dragande med påhittade
tider - i så fall måste han ju höras! Men det sker
inte. Precis så som så många vittnen i
Palme-ärendet aldrig hörts, eller fått sina vittnesmål
hemligstämplade därför att de varit farliga.
Farliga för hemgjorda klockslag som inte tål
dagsljuset, farliga för poliser och andra som berättat
osanna historier som inte får spricka.
Men alla dessa herrar, från JO nertill minste lille
Ölvebro och Åke Röst, kommer inte att segra.
Naturligtvis kommer de inte att segra. Ingen tror
längre egentligen på dem. Naturligtvis tror inte
regeringen längre på dem. Regeringen har aldrig
trott, eftersom regeringen alltid har vetat hur
valserna har dragits och klinkats i detta
tolvskillingsdrama. Regeringen, inklusive Bildt
under treårsinhoppet, har ju velat ha Ölvebro; i
längden ett riktigt dåligt recept.
För med Palmeutredningen händer nu i praktiken
det som i decennier redan hänt med
Kennedy-utredningen, nämligen att den officielle ensamme
gärningsmannen tas fram och putsas av vid
högtidliga tillfällen, medan all amerikansk överhet
och all amerikansk allmänhet sedan evigheter
tillbaka vet att sanningen är en annan. Den som
visas upp är en fixad sanning, en sanning som
rämnat i fogarna, en sanning som är en riktigt
handfast lögn, i paket med snöre om.
På samma sätt kommer det att gå med sanningar
modell Ingvar Carlsson och modell Ölvebro.
Positivet har börjat hacka. Det hoppar över toner,
och fru Gustafsson i Upplands Väsby håller för
öronen infor denna kakofoni. Men hon har inte
tröttnat och gett upp inför Palme-gåtan, inte heller
grannen Oskar Karlsson i trean mittemot. O nej, de
har inte tröttnat. Och skriver de en insändare till
Ingemar Lyshag på Aftonbladet är det stor risk att
han publicerar deras brev, precis som Dagens
Nyheter motvilligt publicerade brevet från
Kjell-Olof Feldt; det måste ha känts i ryggbastet.
c Det finns en samfälld önskan i Rosenbad och på
Polhemsgatan: kan inte Gösta Söderström hålla tyst
och dra något gammalt över sig!
Det kan ni ju gå omkring och önska.
Än en gång tack, Gösta! Du är en riktigt fin gammal
tvärvigg du.
Sven Anér
7/95:11
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
