Note: This work was first published in 1993, less than 70 years ago. Sven Anér died in 2018, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr 8
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FAJLMK-nytt
V arför
pratar hon
finska?
Pirjo: Normal. Inte tjock, inte smal.
Förhörsledaren: Hårfärg?
P: Brunhårig. Inte Ijushårig.
F: Hår? Lockigt, rakt?
P: Nej. Som du.
F: Kortklippt?
P: Ja. Sen kommer jag inte ihåg nånting, om vare
sig glasögon eller mustasch eller nånting, jag har
för mej att han inte hade det, men det kan jag inte
garantera... Jag kommer ihåg hans ögon, men
ögonfärgen kan jag inte säga. Men jag kommer ihåg
hans ögon, att han var så förvånad. Den där minen.
F: Klädsel? Barhuvad eller huvudbonad?
P: Kommer inte ihåg.
F: Jacka, rock eller...
P: Nä, så där halvlång, typisk skinnjacka då var
det. Kunde varit lite trång, kommer inte ihåg,
kommer bara ihåg att den var halvlång och att det
var en skinnjacka.
F: Mörk eller ljus?
P: Mörk. Mörkfärgad. Sen kommer jag inte ihåg
något om skor eller... det är hans ansiktsuttryck
som jag minns. Och sen skinnjackan och det då.
F: Den där jackan, hade han den uppknäppt eller
hopknäppt? Inte sett, nej. Walkie-talkien då, hade
han den... du upptäckte den så småningom, kan
han ha haft den i handen redan från början?
Handskar?
Då går vi tillbaka till situationen. Du står och drar
henne i jackan, hon står fortfarande framför
honom. Och då?
P: Då ser jag att han tar den här walkie-talkien, att
han har den i handen alltså, för jag har inte upptäckt
det, och då upptäcker jag att han har den i handen.
Jag tittar förstås på honom, men jag tittar också på
henne, i förvåning fortfarande att hon pratar finska
med honom.
För vi har just haft ett stort gräl före den helgen
med andra finska killar då, varför dom inte pratar
finska med mej. Jag vill ju prata finska så fort jag
får en möjlighet, jag har ju inga andra...
Men i alla fall. Så säger han i
walkie-talkien att ”jag är igenkänd”, på finska.
Och han får svar från någon annanstans att
”Bry dej inte om det. Dom kommer nu!”
Och då tar jag ännu hårdare på min kompis
arm och så drar jag i väg henne. Och
börjar gå raskt i väg upp mot Kungsgatan.
Då kände till och med hon att det var
obehagligt och då började vi gå. Vi
springer fortfarande inte då.
F: Den här walkie-talkien, var det en stor apparat
eller en liten?
P: Jag kommer inte ihåg, men han han hade den
där/pekar/.
F: Värdet en antenn, en liten kort antenn eller en
längre, om du minns?
P: Nej, inga detaljer alls, det är alldeles för länge
sen. Utan jag bara kommer ihåg att han pratade i
den. Den kanske inte var så stor heller, i och för
sig. Och så hör jag de här finska orden.
Och sen promenerade vi, och sen kommer jag inte
ihåg i vilken situation vi hör det, men då hör vi ett
skott i alla fall, och det är strax efter då, och...
F: Hur går ni då? Då går ni alltså Sveavägen mot
Kungsgatan och...
P: Ja. På samma sida fortfarande. Det är min
minnesbild alltså.
F: Hur långt har ni kommit när ni hör skottet då?
P: Kanske över Kungsgatan. Men jag är säker på
att vi ser inte honom vid det tillfället när skottet går.
Och det varju en jättesmäll, så jag vet inte om det är
ett skott eller två tillsammans, men vi uppfattade det
som e 11 stort skott. Vi kan ha passerat
Kungsgatan men...
F: Ur hans åsyn, ja. Så det kan ha varit nån annan
där som har kommit sen, man vet inte.
P: När vi hör det här så tar jag tag i henne och
börjar springa upp mot Sergels torg...
Jag skriver ut detta mycket rediga och
stringenta förhör på min ordbehandlare,
och frågorna kommer droppande:
o Det skulle alltså vara om det här
förhöret som Hans Ölvebro har uttalat sig
så tveksamt, så närmast nedsättande?
Varför det?
o Är det så här polisens egen utskrift
ser ut? Det kan jag inte veta något om,
eftersom de sammanlagt åtta förhören med
Pirjo (5) och Katja (3) hemligstämplats av
Ölvebro.
o Säkert är att förhöret i det här skicket
ger en helt annan känsla av närvaro och
autenticitet än de vanliga referat vi hittills
fått se.
o Vad som ju alldeles tydligt framgår av
förhörsledarens frågor är att någon tanke
på konfrontation inte föresvävar honom; så
roligt skulle vi inte ha. Ännu i dag har
någon konfrontation av Pertti med Pirjo
och Katja inte arrangerats, trots att
rimligen en sådan konfrontation borde
kunna sprida klarhet, åt ena eller andra
hållet.
o ”Pertti” är finsktalande polis från
MärstalUpplands Väsby. Men var det
Pertti flickorna såg? Varför inte
konfrontera? Säg det. Anledningen till att
Katja tilltalade Dekorima-mannen på finska
var - enligt förhör med Katja som jag inte
har tillgång till på samma sätt - att hon
kände igen mannen som finsktalande. Och
det stämde ju.
o Vad gör Marjasin åt Pertti, Katja och
Pirjo? Inte mycket, gissar jag. Men jag
kan ju ha fel.
Sven Anér
8/95:13
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
