Note: This work was first published in 1993, less than 70 years ago. Sven Anér died in 2018, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr 9
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PALME-nytt
honorarpersoner dar han tackar för hjälpen med den
famösa flygningen, men inga av dessa personer har
mottagit de påstådda originalbreven.
Vidare har, långt i efterhand, den svenska
utrikesförvaltningen låtit framlägga fyra s k
flygpapper vilka påstås visa att flygningen trots allt
ägt rum. Papperen presenterades för mig just i
samma ögonblick som jag lagt sista handen vid min
bok Affären Chamonix, uppenbarligen i önskan att
förmå mig att avstå från publicering; en önskan som
alltså inte kom att infrias.
tillgängliga locken på, ljuga, ljuga, ljuga - varför?
Den hederliga svenska statsreaktionen borde väl i så
fall ha blivit: ta fram sanningen, till vaije pris?
Varför skulle den svenska staten skydda en
utländsk konspiration?
På sådana frågor finns, menar jag, inget annat
svar än de svar jag numera finner:
Komplotten härstammar från Rosenbad.
Rosenbad driver en desperat uppehållande strid för
att hålla sanningen borta, hålla den svarta sanningen
borta, den förgörande svarta sanningen borta.
På annat sätt kan gåtan Palme inte förklaras - men
på detta sätt blir gåtan ytterst förklarbar.
Författare
censureras
Som denna historias kusliga - och fortfarande
pågående! - epilog inträder den svenska
utrikesförvaltningens enständiga vägran att låta mig
få ta kopiorav de aktuella papperen (vilkas innehåll
jag fått läsa in på min bandspelare); ett
förfaringssätt som knappast ligger i linje med
normal svensk förvaltningslagstiftning. Svenska
UDs vägran att ge mig fotostatkopior av
”dokumenten” blir så mycket egendomligare, jag
frestas säga groteskare, som ett av de fyra
flygpapperen avhandlar inte en flygning tur och
retur Paris - Genéve utan en flygning Paris
-Angouléme i sydvästra Frankrike! Varför helt
plötsligt Angouléme är min numera mångåriga fråga
till mitt UD, men frågan förblir obesvarad.
Som synes: man merkt die Absicht und wird
verstimmt!
Ständigt detta myglande och Fifflande bakom
kulisserna och under tryckkokarlocken: tyst, tyst,
hemligt, hemligt - varför så hemligt om allt vore
hederligt skött? Och varför vore det så farligt att
medge att Lidbom inte flugit i Mitterrands eleganta
Mystére?
Svaret kan bara bli ett: därför att Affären Palme är
en enda stor komplott, uttänkt av Rosenbad eller i
vaije fall för Rosenbads räkning, många veckor,
många månader innan Dekorima-skottel föll.
Men varför skulle Palme röjas ur vägen?
Varför var det plötsligt ett svenskt önskemål
att Palme skulle försvinna? Mitt svar är: jag vet inte.
Om jag hade detta svar hade jag också det slutliga
svaret på mordets gåta, komplottens gåta.
Men varför lägga skulden just på Rosenbad? Olof
Palme, Sveriges i särklass internationellt mest
engagerade person någonsin, hade ju så många
kontroversiella kontaktytor; varför kan inte en
utländsk organisation, en utländsk mördare ligga
bakom?
OK, det kunde ha funnits en utländsk inspiration,
en utländsk konspiration. Men varför skulle i så fall
den svenska regeringen dölja alla
egendomligheter, gå med hartassen, lägga alla de
Själva mordet förbleknar
Och här är jag framme vid min senaste bok, Affären
Borlänge - ett svart streck! Jag ska här inte
föregripa den spännande intrigen, ”intrigen” i alla
bemärkelser.
Nu har jag gett bakgrunden; det är bara att gå
vidare. Och fortfarande får jag den märkliga
känslan av att själva mordet på en statsminister
förbleknar inför de allt mer desperata försöken av
polis och myndigheter, av makt och Rosenbad att
inte bara lägga locket på utan att aktivt förfalska
dokument så att de ska passa in i den eleganta
totalbilden, nämligen att allt gick korrekt till vid
mordet på Olof Palme - jag läser vad jag just
skriver, men jag ändrar inte. Allt gick korrekt till
-och hade bara mannen i centrum under 1989, den
oskyldigt utpekade ”ensamme vettvillingen”
Christer Pettersson, haft vett att erkänna mordet på
Olof Palme hade ju allt varit gott och väl, alla
beskäftiga utredningskritiker bortsopade,
Pettersson inom lås och bom, paketet inslaget med
snöre om.
Så skedde inte. En svensk hovrätt frikände
Pettersson och återupprättade därmed åtminstone i
någon mån den svenska rättvisans solkade heder.
Kamp för sanning och rätt!
Och kampen för sanning och rätt kring ett
statsministermord går vidare, inför öppen ridå och
inför ett svenskt folk som sannerligen inte är
ointresserat, som inte lagt sig på sofflocket.
När detta skrivs, i mitten av oktober 1995, har jag
just i Radio Dalarnas provinsradio underen
timslång intervju öppet berättat om mina och många
andras misstankar mot Rosenbad för
hemlighetsmakeri - och värre! - i vår stora
mordaffär. Jag Fick många instämmanden. Och
ingen hörde av sig med den fråga som jag då och då
får höra:
- Så illa kan det väl ändå inte vara?
Så illa är det. Det böljar utlandet upptäcka, med
avstamp i en radi odokumentär presenterad av
Westdeutscher Rundfunk i Köln senhösten 1994 då
Rosenbad för första gången kopplades till detta
statsministermord. Svenska massmedia är i dag
tysta, aggressivt tysta.
Men de lär tvingas tala.
9/95:9
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
