- Project Runeberg -  Palme-nytt-boken / 1995 /
3

(1993-2001) Author: Sven Anér
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   
Note: This work was first published in 1993, less than 70 years ago. Sven Anér died in 2018, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr 11

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

3

PALME-nytt

1986: Sigge
helt tyst
om Christer!
Minns honom
först 1988!

Aftonbladets våldsamma Lucia-skröna om
det vapen Christer Pettersson skulle ha fått
av knarkhandlare Sigge Cedergren är
skakande att läsa - för en gammal
nyhetsjournalist och. säkerligen också för
all tänkande allmänhet.

PALME-nytt tar fram de gamla
gulpärmade förundersökningsprotokollen
från Christer Pettersson-rättegången och
finner snabbt att Pettersson över huvud
taget inte nämns av Cedergren förrän
angenäm kontakt etablerats, den 13
oktober 1988, mellan den energiske
Palme-spanaren Thure Nässén och den
plötsligt talföre Sigge Cedergren.

Sigge har då inte haft minsta samröre med
Palme-spanama på över ett och ett halvt år, men precis när
Thure Nässén bestämt sig för att Christer
Pettersson ska bli syndabocken begär Sigge, lustigt
nog, ”själv att få komplettera sina tidigare i förhör
lämnade uppgifter med en del detaljersom han
erinrat sig”.

Sigge har nämligen, heter det, erinrat sig nya
detaljer, till stor del beroende på ”de
tidningsskriverier, framförallt i Expressen” som
handlat om en person/man som ”vankat fram och
tillbaka” utanför biografen Grand på Sveavägen i
korsningen med Tegnérgatan den 28 februari 1986
på kvällen.

Påstår Nässén att Sigge sagt. Påståendet är inte
trovärdigt, eftersom Expressen under den aktuella
perioden inte skrev om någon vankande man.
Detta är ett påhitt, förmodligen inte av Sigge utan av
den allkunnige Nässén. Antagligen är det Nässén
som har hört av sig till Sigge. Palme-utredama har
denna höst 1988 ett klart krav på sig från makterna
ovanpå att äntligen prestera en tänkbar
gärningsman.

- Tjänare, Sigge, det är Thure...

Nässén, som alltid låtit ändamålen helga medlen,
träder i aktion:

- Tjänare, Sigge, det är Thure. Kunde vi inte
ses...

Ingivelsen att frivilli gt(?) uppsöka Nässén får

Cedergren sålunda två månader och en dag innan
just Nässén hämtar Christer på loftgången i
Rotebro, och mellantiden använder Nässén till nya
friska förhör med den osannolikt tjänstvillige Sigge:
13, 17, 18 och 25 november samt på kvällen den
14 december, allt 1988.

Snaran har börjat dras åt kring Christers hals, och
Sigge hjälper så gärna till.

Luntmakargatan...

Det enda klara och tydliga minne Sigge Cedergren
faktiskt har från mordnatten är episoden från
Luntmakargatan.

Allt prat om Christer, om vapen och om vapen till
Christer är kåkfararsnack och knarknoja, underblåst
av entusiastiska kriminalinspektörer. Om
Luntmakargatan berättar Sigge däremot ofta och
spontant, men den berättelsen är farlig för polisen,
som väljer att dölja den med ett falskt
telefonavlyssningsprotokoll!

Följ med in på denna långsmala Luntmakargata på
norr, som vid Tunnelgatan nästan tangerar
brottsplatsen. Och följ Sigge Cedergrens
manövrering av den gamla slitna lånade Saaben.
Just så går det till i trafiken, när ingenting vill sig.

Jag träffade några år efter mordet den
kriminalinspektör Bernt Sahlin, som var den förste
polisman som talade med Sigge om hans
erfarenheterfrån Luntmakargatan med omnejd.

Sahlin sa då till mig att det var Sigge själv som, i
samband med något litet ärende som fört Sigge till
Handens polisstation, insisterade på att få redovisa
Luntmakar-incidenten.

Och varför, minns jag att Sahlin frågade
sig, skulle Sigge berätta allt detta om det
inte vore sant?

Sahlin kände Sigge sedan tidigare och var
övertygad om berättelsens äkthet.

Korrekt polisprosa

Vad var det då Sigge sa? Han ska få berätta in
extenso, på en korrekt polisprosa som återkallar de
klassiska timmarna och minuterna i minnet.
PALME-nytt har en svaghet för dokument,
oavkortade dokument. Det här dokumentet har
aldrig tryckts tidigare.

En liten anmärkning först, bara: backen ner från
åsen mot Sveavägen heter inte Brunnsgatan, vilken
byter namn vid Malmskillnadsgatan till
Apelbergsgatan. Och Sigges besked att han körde
mot enkelriktningen när han från
Brunnsgatsbacken tog av till höger in på
Luntmakargatan är helt korrekt.

Dvs då vardet så. i dag är denna lilla
Luntmakarsnutt enkelriktad åt andra hållet; det är
mycket med det jordiska.

Alltnog: här följer Sahlins rapport:

1986-03-19. Cedergren berättar att samma kväll
som statsminister Olof Palme mördades befann han
sig på en klubb belägen under adress Oxtorgsgränd
2, Stockholm.

11/95:3

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 14:25:55 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/palmenytt/1995/0173.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free