Note: This work was first published in 1993, less than 70 years ago. Sven Anér died in 2018, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
10
PALME-nytt
Albysjöns dy
stinker i
Aftonbladet!
Gott nvtt år! Jag skriver detta på nyårsafton vid
13-tiden, då solen vänligt lyser på mig snett genom
fönstret mot öster.
Och kommer den här texten, som nu ganska
snabbt tar form på min bildskärm, att vara hopplöst
överspelad om en månad, då PALME-nytt nr 1 för
1996 går i press ute hos TryckJouren i Uppsalas
Boländema? Det kan jag ju inte vela, och över
huvud taget skulle ju livet vara hopplöst att leva om
vi med hundraprocentig säkerhet kunde sia om
framtiden, en månad i taget.
Och var kommer Palme-affären att befinna sig? I
samma solkade mörker?
Just denna nyårsafton ser jag tillbaka ett par
veckor och betraktar Aftonbladets osedvanligt
märkliga serie av reportage - eller vad jag nu ska
kalla dem - kring en rostig revolver frän Albysjön.
När detta skrivs har väl inte upplösningen kommit,
men nog kan den anas. Såväl revolvern som storyn
kommer strax att ligga död och begraven. I sitt
nyårsaftonsnummer berättar Aftonbladet om en
fotografsom sköt sin modell - extra, extra! - men
det förvisso tragiska mordet ägde inte rum i Sverige
utan i Kalifornien. Det fick dock duga som surrogat
till Aftonbladets usla revolverdrama.
1 detta drama hade det funnits e n sak att göra,
nämligen att ta reda på revolverns
till verkningsdatum (alltså inte bara pipans utan
själva vapnets).
Jag ringde en anställd vid den klassiska
vapenfirman Widforss på Fredsgatan (!) i
Stockholm:
- Hur lång tid tar det att hitta tillverkningsnumret
på en Smith & Wesson? Går det på en sekund?
- Nej. På en halv. Fäll ut magasinet och läs
numret. Svårare är det inte. Ring sedan fabrikanten
och fråga när revolvern är tillverkad; dom kan säga
det på en timma när...
Så långt vapenexperten från Fredsgatan. Har då
ingen inom polisen eller statens kriminaltekniska
kontrollerat tillverkningsnumret? Det har nog
gjorts, men vi får inte veta resultatet. Det passar
nog inte. För om revolvern är tillverkad efter Olof
Palmes död (själva pipan är ju det!) har detta
Albyvapen inget större värde - eller rättare sagt ett
oändligt negativt värde som drabbar tidningen
Aftonbladet som ett klubbslag: allt var skoj från
första början!
Ja, jag tror bokstavligen från första början. En
upplösning i tomma intet var redan i upptakten
förutsedd av de fräscha reportrama på ABs
nyhetsredaktion. Fiaskot ingick, från start, i själva
paketet.
Journalistik sä del visslar om det.
Men kan journalistik lösa ett Palme-mord ? Hittills
har det ju inte lyckats?
Nej. Därför att hederlig, ilsket hederlig
journalistik inte har satts in, inte har lått sättas in av
stora svenska massmedier, dessa som har som sitt
viktigaste existensberättigande att hitta sanningar. 1
varje"fall att försöka hitta sanningar.
Washington Posts avgående chefredaktör
berättade här om kvällen i ett spänstigt
intervjucollage att hans tidning 400 gånger
rapporterat om Watergate-affären innan denna affär
började framstå som en sanning. 400 gånger! Ta da
Palme-affären - ja antalet gånger går väl inte att
räkna. Men antalet år: strax 10, det kanske går att
jämföra: 400 omnämnanden eller 10 år?
Jag minns att det gick en rysning genom kroppen
då jag hörde chefredaktören berätta om tidningens
kamp för sanningen: det gick till slut, det gick!
Nu fäster jag, som mina vänliga
PALME-nytt-läsare onekligen har märkt, mitt stora - men
ingalunda sisTa - hopp vid det stora kontinentala
TV-svepet nu till 1 O-årsminnet. Till nöds har det väl
gått att dra ner narrkåpan över öronen på Sven
Änér. Det torde bli svårare att behandla gräddan av
Europas TV-producenter på liknande sätt.
Och jag går runt här i vår gnistrande snö och
funderar över hur detta skrämmande kontinentala
budskap om att ”sanningen förhindras uppifrån ’
bäst ska förmedlas till våra svenska samhällstoppar
(ordet vill fastna i munnen).
Jag tror på det skrivna och tryckta ordet, all
modem informationsinnovation till trots. Så jag gör
nog så här:
Jag skickar nr 2 av PALME-nvtt för 1996, daterat
ungefär den 23 februari, till så många av dessa
toppar som jag kan komma åt: alla statsråd, alla
riksdagsmän, alla partiledare och partikanslier, alla
kommunkanslier, alla dagstidningar - kan det vara
en bra början? Så får de läsa ord för ord, i svensk
översättning, vad som sades i tysk och fransk TV,
exakt i 10-årsögonblicket, om den kusliga
avrättningen av statsminister Olof Palme. Alla dessa
personer är läskunniga, och svenska är deras språk
- informationen borde gå hem! Information som
bekostats av hundratals engagerade, uppoffrande
läsare av PALME-nytt. Ert livliga engagemang
träder i den officiella overksamhetens ställe.
Tyvärr är detta, som ni förstår, en kostnadsfråga.
Tryck och utskick ligger en bra bit över 10 kr styck
- hjälper ni mig och PALME-nytt?
Vi gör det så enkelt som möjligt: lägg helt enkelt
på t ex ett par tior när du nu i februari betalar
prenumerationsavgiften för nr 2-5/1996; du
behöver inte göra någon särskild markering, bara
fyll på lite grann. Om vi får in ungefär 7.000
kronor extra är extrautsändningen i hamn. Och
oavsett hur litet eller hur mycket som kommer in så
lovar jag att denna utsändning blir av!
Ingen av de höga personer som anser att de leder
oss ska kunna komma och säga att det hade vi inte
en aaaaaning om! Sven Anér.
1/96:10
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
