Note: This work was first published in 1993, less than 70 years ago. Sven Anér died in 2018, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PALME-nytt
13
Begränsade
delar av lilla
statsapparaten"
Under en av de många helgerna råkar jag
från bokhyllan ta fram Sten Möller ström s
självbiografi ”Tidningsmakaren” där denne
Möllerström från en tämligen mörkblå
kuliss delar ut små pisksnärtar.
Jag hajar till på sidan 118:
”En inläsning av Kejnekonvnissionens rapport och
alla de övriga akterna gav vid handen att visst fanns
det en rätts röta, i polisledningen, inom begränsade
delar av domarkåren, i den s k lilla statsapparaten.
Men regeringen, eller enskilda regeringsmedlemmar
var inte inblandade på annat vis än att de i högre
grad borde ha känt sig ansvariga för hela rättsläget.
Det fanns och finns apparutchiks i alla politiska
system, inte bara i Sovjetunionen och USA"
Sä långt Möllerström. Och nu ber jag PALME-nytts
läsare att verkligen penetrera denna text. Vad är det
han säger? Att "regeringen eller enskilda
regeringsmedlemmar" inte var inblandade på
annat vis än att de i högre grad borde ha känt sig
ansvariga för hela rättsläget...
Glöm bort att det är en själv mer eller mindre
bortglömd Möllerström som talarom ett gammalt
50-tal. För i stället fram resonemanget till vårteget
90-tal och till Palme-affären. Så får vi se hur
50-talet stämmer in på 90-talet:
”... en rätt sröta, i polisledningen, inom begränsade
delar av domarkåren, i den s k lilla
statsapparaten.
- detta stämmer onekligen perfekt med dagens
situation.
Polisledningen - ia här behöver jag ju sannerligen
inte exemplifiera!
Begränsade delar av domarkåren - knappast
domarna i dag (väl?). Men sätt in RÅ i stället så
passar det bättre.
Den s k lilla statsapparaten - ordet har väl kommit
ur bruk i dag, men du milde vad det är igenkännligt
och användbart!
Dyker de inte alla upp, dessa högpromoverade
mellanplansfigurer som så sticker i ögat på vanligt
folk, betrodda, väletablerade, konungens tromän:
Almblad
Bergenstrand
Dahlgren
Dahlsten
Fischerström
Heckscher
Leijon
Lindström
Malmström
Riberdahl
Rosengren
är det några jag har hoppat över får de väl höra av
sig.
“Ulla statsapparaten", minsann. Promotionen av
dessa damer och herrar, av vilka i varje fall
Bergenstrand, Dahlsten och Fischerström var
direkt ansvariga för sin statsministers säkerhet.
är och förblir häpnadsväckande.
jag tror inte alt termen ”lilla statsapparaten”
används i dag, men jag tycker den vore värd all
återuppliva.
Vad jag nog framför allt hakade upp mig på vid
läsningen av Möllerströms opus var nog ändå den
fullkomliga självklarhet med vilken författaren
konstaterade att lite småmygel på strax nedanför
statssekreterarnivå behöver vi inte ta så allvarligt,
regeringen kanske aldrig var informerad...
Och det slår mig: är det detta som kommer att bli
de verkliga höjdarnas försvarsposition den dag då
lien går över det mörka Palme-fältet:
- Rackarns Almblad, Bergenstrand, Dahlgren,
Dahlsten etc, inte kunde vi veta vad dom höll på
med...
Demokratiska konstitutioners grundstenar mals
till grus: inte behöver väl statsråd veta allt? Jo, det
är just vad de behöver. Och en underordnads
misstag måste i allvarliga fall medföra ansvarigt
statsråds avgång. Eller statsministerns och hela
regringens avgång.
I Palme-affären har visserligen två statsråd petats
(fvb Växjö resp i tidens fullbordan Skansen). Men
dessa små lättningarav ballasten tillkom närmast
för att rädda resten av maktapparaterna, både den
”stora” med (väl?) Ingvar Carlsson i spetsen och
den "lilla” med Lidbom, Holrnér, Almblad,
Bergenstrand i spetsen; stryk dem som ej önskas.
Maktapparaturen rensade bort en del trassligt folk i
utkanten, men 99 procent fick stanna kvar samt
promoveras till högre rang och stinnare plånböcker
(Dahlsten m fl).
Menar i dag de höge i samhället, i likhet med
Möllerström på sin tid, att regeringen m fl inte
begår något allvarligt fel om den ser genom
fingrarna med ”ansvaret för rättsläget”? Ja, nog
verkar det så.
Och det är förstås därför som det, för Rosenbad
och för massmedia, är så oerhört, så groteskt
omöjligt att medge minsta fel i tio års
handläggning av den svartaste, spretigaste
rättsskandal Sverige någonsin upplevt;
Kejne-affären var också stor, men den känns ändå som en
västanfläkt i jämförelse.
Om en enskild journalist och utredare påpekar att
Lidbom väl ändå inte rimligen kan ha flugit till
Angouléme i sydvästra Frankrike, timmarna efter
ett svenskt statsministermord, intar regering,
utrikesförvaltning och media tennsoldatens groteska
försvarsposition, därför att ballongen får inte
spricka, för vare sig den stora eller den lilla
maktapparaten! De väser i korus: den får inte
spricka! Sven Anér
1/96:13
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
