Note: This work was first published in 1993, less than 70 years ago. Sven Anér died in 2018, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr 4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
7
PALME-nytt
Efter mer
än en timma:
Mordet okänt
på Centralen!
Det är ett innehållsrikt videoband som den
vänlige PALME-nytt-prenumeranten i
Västsverige sänt mig. Där finns inte bara
Olof Palmes sista TV-intervju, där finns
också ett Aktuellt-svep kring Palme-frågor
precis en månad efter mordet,
långfredagen den 28 mars 1986. Svepet
ger närhet, och det väcker frågor.
Evonne Winblad: I kväll är det fyra veckor sedan
Olof Palme mördades. Ännu är hans mördare fri.
Den person som på nära håll sköt statsministern till
döds har inte gripits. Och i dag har polisen inte haft
några ytterligare uppgifter att lämna om spaningen.
Och just avsaknaden av besked, ovissheten som
fortsätter vecka efter vecka, gör att mordnattens
stämningar fortsätter att märkas starkt i Sverige.
Reporter: De här bilderna togs en alldeles vanlig
fredagskväll i Stockholm för precis en månad sen.
Ett Rapport-team var ute för att göra ett reportage
om ungdomsvåld. Klockan var halv ett på natten.
De filmade i Stockholms centrum, bl a här på
Centralen, där allt verkade precis som vanligt.
Ännu visste de inte vad som hade hänt, trots att de
befann sig mycket nära mordplatsen.
Allmänhet: Ja, det är lugnt här vid Centralen.
Reporter: Teamet följde med en polisbil som
råkade köra Sveavägen. De civilklädda poliserna
visste ännu inte heller vad som hade hänt. Klockan
var nu fem i ett på natten
Vid korsningen Sveavägen-Tunnelgatan såg de att
någonting hade inträffat. Kanske kunde det vara
något som kunde ingå i ett reportage.
Polis i reportagebilen: Det är en avspärrning... det
måste ha hänt något.
Allmänhet, kvinna: Det är så otroligt så man
förstår inte att det kan ha hänt.
Man: Jag tycker det är fruktansvärt. Det värsta
som kunde hända Sverige. Det är ju kaos...
Reporten Det var inget vanligt fredagsgräl. Det
kunde inte hända här, trodde vi. Sverige var inte
längre samma land. Sverige hade förlorat sin
oskuld, som några uttryckte det.
Lördagen blev en sorgens dag, och folk köade i
hela Sverige för att skriva kondoleanser. Många
sökte sig också hit till regeringskansliet i Rosenbad.
Vid tiden för mordet fanns många människor i
närheten av mordplatsen, men trots detta var
beskrivningen av mördaren mycket osäker. Allt
man visste var att en man i 30-45-årsåldem skjutit
två skott på nära håll.
Polisröst:...noll sju...
Reporter. All tillgänglig polispersonal sattes in i
jakten på mördaren, och kontrollen vid
flygplatserna skärptes, men ingen visste riktigt vad
de egentligen skulle leta efter. Så småningom
hittades kulorna, men av allmänheten. Polisen
uppgav att de aldrig hade sett en liknande kula, trots
att den fanns att köpa i närmaste jakt- och
fritidsaffär. Mordvapnet hittas inte, men tros vara
av typen Smith & Wesson Magnum.
Måndagen efter mordet utsåg socialdemokraterna
Ingvar Carlsson till ny partiledare efter Olof Palme,
och han blev därmed socialdemokraternas femte
partiledare.
Och med hjälp av en västtysk specialapparatur
tillverkades en konstgjord bild av mördaren,
baserad på flera vittnesmål. Bilden publicerades
överallt, och polisen fick in tusentals tips som
bearbetades.
Måndagen den 10 mars hölls så över hela Sverige
en tyst minut för Olof Palme.
Berättelsen går vidare: 32-åringen grips,
begravningen, 32-åringen släpps, bilden av
”,Skuggan ” släpps. Berättelsen har pä något sätt sin
egen oskuld och renhet. Den andas besvikelse över
att mördaren inte har gripits, men i övrigt är nog allt
väl beställt, och Hans Holmér talar fortfarande med
oanfrätt pondus.
Det här är forstås en berättelse som bara kunde
skrivas då, långfredagen den 28 mars 1986. Den
förtjänar att läsas även av oss i efterhand luttrade.
Upprepades aldrig larmet? Nämndes inte
Olof Palmes namn?
Jag kan inte släppa Rapports polisreportage. De är
ute i en polisbil klockan halv ett, och långt ef er
halv ett. Men på Centralen vet ingen att Olof Palme
är skjuten; tydligen går inte ens minsta rykte? Var
inte ens Centralens eget polisvaktkontor informerat?
Var inte Olof Palmes död någonting som nådde de
väntande på Stockholms Central?
Det har efieråt konstaterats, bl a i den
hyperaktuella tyska filmen "Die verbotene Spur” (ni
hittar stället i PALME-nytt nr 2) att larmet, i den
mån det gick ut och hur det gick ut, aldrig tycks ha
upprepats. Jag börjar undra: gick det över
huvud taget ut något larm beträffande O l of
Palme förrän när det berömda riks larmet slogs
på strax efter klockan 2? När nämndes, över
polisens radio, första gången namnet Olof Palme?
Det starkt ifrågasatta 23.23-larmet innehöll ju inte
Olof Palmes namn, och heller jörstås inte det larm
som Gösta Söderström och hans chaufför Ingvar
Windén hörde kl 23.29. Söderström rapporterade
kl 23.35 till ledningscentralen att ”offret är
statsministern”, men gick den informationen ut till
alla bilar, till polisvaktkontoret på Centralen?
"Ja, det är lugnt här vid Centralen..."
Sven Anér
4/96:7
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
