Note: This work was first published in 1993, less than 70 years ago. Sven Anér died in 2018, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr 7
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
10
Kjellsson
sladdrar:
”Alsén
okritisk...”
anledning finns ”att gå vidare med
ytterligare undersökningar".
Ofta får man för sig att det är
massmedierna och de så kallade
privatspanama, inte polisen, som
granskas. Då, och först då, blir
kommentarerna vassa och kritiken
hård.
Journalister som tipsar polisen om
olika spår blir nästan alltid anklagade
för inkompetens. Ibland blir de rent av
förlöjligade. Kommissionens
sekretariat har uppfattningen att
journalister skall låta bli att besvära
Palmeutredama med tips som inte är
noggrant förhandsutredda.
Jag har tidigare Jör Palme-nytt-läsarna
skildrat min via doiorosa till och från
Jakobsgalan 9, där kommissionen har
sin dystra hemvist. Under den
mobbning som skedde då hr Marjasin
och hans exakt lika snorkiga bisittare
gav mig audiens (den 27 mars i år,
samma dag som riksrevisionsverket
satte grepen till Marjasins Öre
bro-fögderi) kände jag mig övertygad om
att de var enbart mig som
kommissionen betraktade med sådan
nedlåtande arrogans. Nu visar Alcald
-tack pr det.’ - att arrogansen är
utsträckt till alla journalister som med
någon energi behandlas ämnet Palme.
Och arrogans skapas av rädsla. Är vi
farliga, för folk av Marjasins och
Kjellssons och den vackra Tora Holsts
kaliber? Visst är vi det. Naturligtvis är
vi det!
FÖRRE DN-JOURNALISTEN
Olle Alsén, som lagt ned ett stort
arbete på att granska olika uppslag i
efterforskandet av Olof Palmes
mördare, fick uppgifter om cn
polischefs eventuella inblandning i
mordet. Alsén nämnde dessa uppgifter i
samtal med en annan polis. Denne gick
med informationen till
Palmeutredama, som, enligt vad det visade
sig, redan två år tidigare och från annat
håll fått tips om nämnde polischef. När
kommissionens sekreterare
sammanfattar kommissionens
granskning av hanteringen av just delta
tips låter det så hän ”Ingen
PALME-nytt
kommentar, men den anmärkningsn
bör dock göras att Olle Alsén ännu cn
gång förmedlat en grundlös uppgift
utan att till synes först själv kritiskt ha
granskat den. Del är naturligtvis inte
Olle Alsén i hans egenskap av tipsande
allmänhet som förvånar, men hans
auktoritet som journalist decimeras
undan för undan. Del är påfallande
många tips från Olle Alsén som på
detta sätt okritiskt förts vidare till
Palme-gruppcn, där de bearbetats på
sedvanligt vis och kunnat avföras som
grundlösa" - detta är ettpUständigt
otroligt dravel! Jag vet knappt var jag
ska börja. Är del en tipslämnares
uppgift att först på varje punkt
kontrollera om hans tips är korrekt
eller vettigt? Del kan ju inte denne
tipslämnare, eftersom det är polisen
som sitter inne med nycklarna, med
resurserna. Och o m denna polis
skulle få in ett felaktigt tips - än sen
då? Det är ju deras jobb att sovra och
sålla. Och för övrigt ■ det framgår ju
helt klan av lir Kjellssons litanior
-ä r ju Alséns tips sanna eller
åtminstone trovärdiga, liksom tipsen
från itu g och Borgnäs och Bresky och
de andra suspekta "tipslämnama"
-redan benämningen är ju en försynt
spark i skrevet. Felet med våra tips är
ju inte att de är osanna utan att de är
satuta.
Och den här mannen, Kjellsson, har
du hyrt in, har du lejt in, Laila
Freivalds! Jag har sett mycket sörja
och mycket dy i denna kletiga affär,
men frågan är om inte Per Kjellssons
framträdande på tippen sätter rekordet.
Du kommer att få igen Kjellsson,
Laila Freivalds, del kan jag lova dig.
Med ränta - ja, jag märker att jag
hamnar i högt tonläge. Det må någon
gång vara tillåtet.
Det går alltså inte att bara tipsa
Palmeutredama, åtminstone inte om man är
journalist. Men om journalister
noggrant granskar och utreder sina tips,
blir kommissionen nöjd då?
Journalisterna Lars Borgnäs och
Tomas Bresky har i flera TV-program
sökt belysa det så kallade polisspåret.
De har gått grundligt till väga och tagit
fram fakta som, när man jämför dem
med fönindersökningsprotokollet,
framstår som ovedersägliga. Men nu är
problemet i stället att journalisterna
varit lor envisa och noggranna och
därför hittat uppslag och avslöjat
lögner som polisen inte själv upptäckt
eller varit beredd att ta itu med. Det är
inte bra för Palmc-utredamas rykte och
det väcker irritation. Den irritationen
märks i polisprotokollen och har
alldeles tydligt smittat av sig på
kommissionens sekretariat.
DEN 24 SEPTEMBER 1992
vände sig Lars Borgnäs och Tomas
Bresky till Palme-utredama och
berättade om ett misstänkt polismöle i
Norrköping några veckor före mordet
på Olof Palme. Med på mötet var cn
man som tjänstgjorde som informatör
åt Säpo och den militära
underrättelsetjänsten, SSL Mannen
hade kontaktat Borgnäs och Bresky och
menade att mötet måste betecknas som
en sammansv ärjning mot Palme. Om
delta hade han också skrivit en rapport
för Säpo, en rapport som Säpo sedan
inte kunde hitta Efter Borgnäs’ och
Breskys tips förhör polisen
informatören, informatörens
kontaktman hos Säpo och ett antal
andra polismän. Informatören säger till
Palme-utredama att fem sex poliser
deltog i mötet i Norrköping och att de
talade om att ”Olof Palme sålde
Sverige till Ryssland”, att han
egentligen var ”misstänkt för spioneri”
och att något skulle hända i samband
med Palmes resa till Moskva. Man
hade också ett meningsutbyte ”om hur
många beväpnade män som krävdes för
att hålla en stad av Norrköpings storlek
i en krissituation”.
KOMMISSIONENS sekreterare
återger brottstycken av vissa förhör och
kommer fram till att informatörens
uppgifter om Norrköpingsmötet
visserligen inte kan ifrågasättas men
att de ändå inte är något att ta fasta på.
Varför? Jo, därför att informatören
själv inte hörde någon polisman direkt
säga att Olof Palme skulle mördas.
Vad som diskuterades på mötet var i
stället ”en tänkt förestående militär
sammansvärjning eller kupp i avsikt
att avsätta Palme, möjligen i samband
med hans planerade Moskvaresa i april
samma år”.
NU LÅTER DET ju tillräckligt
allvarligt, kan man tycka. Men
kommissionens sekreterare är inte
oroad, eftersom informatören under
förhören tyckts vara ”präglad av sin
roll som informatör åt Säpo och SSI
med inslag av utpräglad
misstänksamhet". Och är man
”misstänksam och konspiratoriskt
lagd” kan man lätt uppfatta en politisk
diskussion om Palme och dennes resa
till Moskva som ”något helt annat och
allvarligare än vad som varit avsett”.
Detta ”bekräftar” lör övrigt en viss
7/96:10
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
