Note: This work was first published in 1993, less than 70 years ago. Sven Anér died in 2018, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr 9
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PALME-nytt
receptionisten ’"har gett andra uppgifter”?
o Andra journali ster - vilka andra journalister?
0 ”Något slags grund” för mina påståenden
(DD-klippet sid 72-73 i boken, är alltså ingen ”grund"?)
3 Och som gammal radio- (debut gunås 1927)
och TV-man reagerade jag med en molande känsla
inför den orättvisa
• •
Ar du
opartisk,
Mosander?
mikrofonfördelningen, uttänkt av podiets höga
herrar, inklusive Mosander.
Det var väl så här långt jag kommit när jag i förrgår,
den 4 oktober i år, fick meddelande från en annan
journalist att Mosander fanns med i Ebbe Carlssons
testamente eller i vaije fall fanns listad bland de 21
namnen i bilagan till detta testamente.
Jag ansåg förstås detta hittills helt okända
förhållande anmärkningsvärt, varefter den
skriftväxling vidtog som jag nu in extenso - delvis
på nytt till dig - återger.
Det intressanta i vad Mosander anför är enligt min
mening inte vad han säger utan vad han inte säger.
Plus den av honom använda tonen, som jag så väl
känner igen från den aktuella radiosändningen.
Framför allt får jag ju inte veta om och
hur nära Mosander kände Ebbe C eller hur
länge denna vänskap varat.
Det står Mosander fritt att känna vilka personer
han önskar. Men utan att tala om att han kände
Ebbe Carlsson får han enligt min mycket bestämda
mening inte aktivt medverka i en direktsänd
radioutfrågning där en av huvudpunkterna kom att
bli huruvida Ebbe Carlssons bäste vän Hans
Holmér liugit om sitt mordnattsalibi.
Mosander hade kunnat medverka i programmet
om han först berättat om sin möjligen nära
bekantskap med Ebbe Carlsson - kanske, jag är inte
säker. Han hade i vaije fall bort berätta för sina
chefer om detta förhållande - gjorde han det?
1 brist på motsatt information går det
utomordentligt väl att tänka sig detta enkla scenario:
Mosander känner sig, med tanke på sin
vänskapskontakt med Ebbe Carlsson, föranlåten att
se till att inte Ebbe Carlssons bäste vän, Hans
Holmér, råkar illa ut under en direktsändning i
radio, vilken - enligt flera uppgifter jag hörde i
samband med sändningen - tillkommit för att en
gång för alla klippa till dessa besvärliga enskilda
utredare och därmed för all framtid skydda Holmér
från alla besvärliga påhopp. ”Där Fick vi dom”, sa
en Eko-producent efter sändning.
Nåja, mycket av detta kan Mosander förstås
förneka. Men han måste, för att bibehålla en
viss grad av journalistisk anständighet, berätta om
sina kontakter med Ebbe Carlsson.
Journalistik - ett ämne där Mosander försöker
undervisa mig - har varit mitt yrke och min stolthet
sedan nyårsafton 1947 då jag tillträdde ett
reporterjobb på Dagens Nyheter, och jag har sedan
dess haft med mig i ryggmärgen ett publicistiskt
samvete, en anständighetskänsla. Naturligtvis har
jag gjort tabbar och tavlor. Men dessa har aldrig
hängt samman med aktiv avsiktlig snedvridning,
aktiv ondska. I fallet Palme trotsar jag vem som
helst att ge exempel på aktivt ljugande, aktiv
förvrängning från min sida.
Låt mig ge dig ett exempel:
Under en konflikt vid Uddevalla-varvet mellan
framför allt Gustaf Thordén och min far Josef Anér
sände DNs gamle redaktionschef Sten Hedman mig
till Uddevalla för att bevaka en sjösättning som
hamnat mitt i konfliktens centrum. Jag frågade om
det var lämpligt att skicka Anérs son till Uddevalla,
varvid Hedman svarade att ”du skriver ju självfallet
efter ditt eget samvete”.
Och dessutom var det ju inte någon hemlighet för
någon att Josef var min far. Tidningen och jag
framträdde med öppet visir, och min text var inte
sådan att den efteråt direkt gladde min far.
Om iag då återgår till Mosander så är iu
situationen härden kusligt motsatta: Insen v e t iu
att Mosander har band till Ebbe Carlsson och
därmed till hela detta kusliga getingbo Ebbe
Carlsson/Holmér som det var denna radiosändnings
syfte att sanera. Jag menar att det är här det ligger.
Journalister får många, exceptionellt många
bekantskaper. Aparta, konstiga, ofta outredda
bekantskaper. Självfallet.
Journalisters berömda paragraf 5!
Men vi måste i vårt yrke (och det har vi ju
nästan alltid med oss!) i den aktuella
yrkessituationen se till att vi har ryggen fri.
Antingen genom att vi gör jobbet men samtidigt
talar om hur vårt personliga land ligger till, eller
genom att avstå från det uppdrag vi erbjudits. En
recensent ska knappast anmäla sin brors nyutkomna
bok etc. Rätten att avstå från ett uppdrag var på min
tid inom Svenska Journalistförbundet reglerat av
paragrafen 5, berömd sedan den radikale
DN-syndikalisten Rune Johansson (socialexperten
Joson) vägrade att bevaka ett hovevenemang - och
inte fick sparken; i stället slapp han hovet i
fortsättningen.
Jag är här framme vid min huvudtes:
Jan Mosander borde ha avböjt medverkan i
1.3.92-programmet eftersom han inte önskade
berätta att han kände Ebbe Carlsson, kanske mycket
väl.
En annan journalist, Bo Åkermark på DN,
ihågkoms i Ebbe Carlssons testamente. Men fallet
kan inte jämföras med Mosanders. Att Åkermark
kände Carlsson har alltid varit allmänt känt i Klara
och Marieberg, och Åkermark har aldrig behandlat
Ebbe Carlsson-affären reportagemässigt på samma
sätt som Mosander gjort, inte endast den 1 mars
1992 utan vid ett stort antal tillfällen före och efter
9/96:9
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
