- Project Runeberg -  Palme-nytt-boken / 1996 /
7

(1993-2001) Author: Sven Anér
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   
Note: This work was first published in 1993, less than 70 years ago. Sven Anér is or might still be alive. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr 10

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

PALME-nytt

Rasisten

• •

Ostlings

vapenbroder

identifierade

kulorna!

Ingen teknisk
bevisning kvar!

Nu får ni följa med mig in i den
sorgligaste av alla Palme-affärens
labyrinter; det vill inte säga litet!

Och jag böijar med att gå tillbaka till den 28 april
1989. Det var då som RA och rikskriminalen hade
färdigställt sitt eleganta 20 kilos
förundersökningsprotokoll, vilket intresserade
journalister för 2 000 kronor kunde inhandla på
polishuset, ingång Polhemsgatan.

Materialet, innanför olikfärgade plastade pärmar,
presenterades som dagsens sanning, dagsens
kompletta sanning. Christer Petterssons öde skulle
nu vara beseglat.

En av pärmarna, i gulgrönt fodral, hette
”PROTOKOLL - Mordet på statsminister Olof
Palme. IV - Kriminalteknisk redovisning.
Rikskriminalen - A 2.”

Fint som snus och bedövande
förtroendeingivande. Vi gick därifrån mycket
imponerade; några av kollegerna hade medfört lilla
skottkärran. Få är i dag imponerade. Bristerna och
luckorna i materialet kan inte längre döljas av de
många tusen sidorna kringsnack, och
trovärdigheten brister.

Jag slår upp den ”kriminaltekniska
redovisningen”

Här berättar nu Stockholmskriminalens tekniske
stöttepelare, kriminalkommissarien Wincent Lange,
om hur det gick till när de berömda kulorna
påträffades:

KULA nr I. (Även kallad "Lisbetkulan").

1986 03 01, lördagsmorgonen kl 0630 anmälde
Alfredo Tavares att han hittat en kula på
Sveavägens västra gångbana i höjd med fastigheten

7

nr 29. Tavares har för mig senare pekat ut platsen
till en punkt belägen 155 centimeter från körbanan
och omedelbart söder om de två vattenrännor, som
går närs över gångbanan, från de dubbla
hängrännorna på fastigheten ut till körbanan.

Jag fick från sambandscentralen ganska
omgående reda på fyndet. Jag bad att
polispersonalen på platsen, till vilka Tavares
överlämnat kulan, skulle bevara den intill dess jag,
som då var ensam på roleln, kom for att hämta den.
Jag åkte omedelbart, men framkommen meddelades
jag att kulan redan transporterats till polishuset. Jag
återvände till roteln.

Ett par kommentarer, bara:

o Det aktuella området, mitt emot brottsplatsen,
var självfallet sopat och dammsuget av
kriminalteknikema (Böije Moberg och kolleger)
utan att minsta spår av någon kula påträffats;

o Att polis på brottsplatsen nonchalerar en order
från den kriminaltekniskt ansvarige chefen,

Wincent Lange, är förstås sensationellt.
Brottsplatsen sorterar under tekniske chefen, hans
vilja är lag. Ändå är det absolut viktigaste tekniska
beviset försvunnet när Lange efterfrågar det;
kulan finns inte, ”har transporterats till polishuset”.

Då går vi till

KULA nr 2. (Även kallad ”Palmekulan”)

1986 03 02, söndag, klockan 1230 anmälde
Elisabeth Belich att hon strax tidigare hittat en kula.
Det var det andra kulfyndet och kulan fick därför
beteckningen "kula nr 2". Att den också ibland
kallas pr ”Palmekulan ” beror på ett antagande att
det är den kulan som dödade Olof Palme.

Elisabeth Belich hade som intresserad besökt
brottsplatsen, där det då fanns ganska många
besökanden. När hon stod strax söder om den
betongpelare, som står några få meter söder om den
centrala brottsplatsen och invid gatukorsningens
östra nedfart till T-banan, tittade hon ner. Hon såg
då något som blänkte till invid pelaren. Hon tog
upp föremålet och överlämnade det till en polis.

Samma dag fastställdes vid tekniska roteln att de
två kulorna var av samma slag, således tillverkade
av Winchester.

Kommentarer.

o Kula nr 2 ligger endast ett par
steg från brottsplatsen, men Moberg & co skulle
inte ha hittat den!?

o Vad händer med kulan sedan den ”överlämnats
till en polis”? När får Lange den i sin hand? Irrar
båda kulorna i några timmar fritt kring
mordplatsen?

o Och vet Lange verkligen att dessa är de
”äkta” kulorna? Det är ju en central fråga. I sin
kriminaltekniska redovisning skriver Lange:

Av vad jag sålunda funnit, och med ledning av
olika faktiska omständigheter, och med
hänsynstagande till de olika diskussioner jag fört,
så förefaller det mig högst troligt, att de två på
brottsplatsen anträffade kulorna, kula 1 och kula 2,
är de två kulor som avskjutits mot makarna Olof
och Lisbet Palme.

10/96:7

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 12:52:31 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/palmenytt/1996/0183.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free