Note: This work was first published in 1993, less than 70 years ago. Sven Anér died in 2018, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PALME-nytt
7
Larsson, S-E:
Medarb ST 45
I PK från 1945..
När andra världskriget lider mot sitt slut
blir konturerna av Sven-Erik Larsson
lättare att urskilja. Han lämnar Lund, och
sitt första journalistjobb förlägger han till
Torsten Kreugers och Börje Brilioths
Stockholm s-Tidningen.
Larsson är då en 32 år gammal fil mag och har
knappast någon tidigare erfarenhet av normal
journalistik. Men nu är han inne på banan.
Det är lätt att få en känsla av att yrkesvalet och det
första tidningsvalel är mycket välplanerat.
Stockholms-Tidningen, en stor liberal tidning, med
en milt sagt kvardröjande tyskvänlighet. Kan ha
passat Larsson bra, även om det absolut inte går att
påstå att alla som den gången arbetade på
Stockholms-Tidningen skulle ha varit nazistanstuckna.
Att Larsson 1945 skulle ha kunnat få anställning
på DN tror jag inte. Även om förstås frågan är
hypotetisk.
Jag anställdes själv på DN nyåret 1948, närmast
på handelsredaktionen efter en civilekonomexamen
i Stockholm 1947 (torftig) och en fil kand i bl a
engelska och slaviska språk 1946, huvudsakligen
instuderad i Lund 1944-45. Min politiska bakgrund
måste ha varit ytterst ointressant, dvs närmast
skrämmande opolitisk. Jag var med och startade
Students’ English Club hösten 44, och jag fanns
våren 45 med i tåget bakom befriade norska och
danska frihetshjältar; inte mycket att skryta med.
En butterkaka på Aten
Lunda-nazismen, den beryktade, såg jag inte
mycket av; den visade sig ju heller inte på gator och
torg, under Lundagårds kronor eller vid kaffet och
butterkakan på Akademiska föreningens kafé som
hette Aten.
Men naturligtvis var världshändelserna våren
1945 påträngande. En ung flyktad dansk
motståndsmän berättade för oss i sin bostad på
Väster om ockupationens realiteter.
Det var alltså detta Lund som Sven-Erik Larsson
då lämnat; vi kom aldrig att bli samtida vid
universitetet. Larssons verksamhet vid
Stockholms-Tidningen vet jag mycket litet om. Jag har skymtat
en stor artikel han skrev om den tyskintresserade
biskopen Anders Nygren i Lund. Larsson hade
tagit tåget ner till sina gamla välkända trakter. Det
rör sig om en habil nybörjarkria.
1 och med att Sven-Erik Larsson 1947 flyttade
över till den numera ståndaktigt liberala Upsala Nya
Tidning, UNT, var han rangerad karl. UNT kom
raskt, och även i fortsättningen, att bli hans
politiska alibi: ”...ja, du vet Larsson, han kommer
från Upsala Nya...”.
Hans tid vid Stockholms-Tidningen har jag aldrig
sett omnämnd, inte förrän jag slår upp i 1995 års
Vem är det. Jämför de båda meritlistor han själv
skickar in till detta ledande biografiska lexikon: i
1983 års upplaga startar hans journalistliv på DN
(1951), medan i en senare(!) upplaga, 1995,
karriären från 1945 finns korrekt angiven. Det
verkar underligt.
Larsson, Sven-Erik. fd chefredaktör, Stblm,
f i Almhult. Kronob I. 131230 av folkskollär
Johan L o Agda L.
Fil mag, medarb DN. huvudred UNT 57-59,
chefred DN 60-78 Lar*»on, Sven-Erik, fd chefredaktör,
Sthlm, f i Älmhult, Kronob I, 131230
av folkskollär Johan L o Agda L.
Fil mag Lund 43, fil dr Sthlm 87, medarb
ST 45-46, polit red UNT 47-50, ledarskr
DN 51-56, huvudred UNT 57-59. chefred
DN 60-78.
V ordf beredskapsndn f psyk försv 70-79,
led pressens opinionsnd, led off
o sekretesslagstkomm, styr Sv television
78-82.
Skr Regera i koalition (drsavh 86), Mellan
Palme o Bohman. Liberal? strategier 192).
Gm 43 Inga Hansen, f 20.
Efter meriteringen vid UNT anställs Larsson så
på DN, 1951. Hur kom han dit? Jag går till
Tingstens memoarer - som tills vidare är enda
historiska DN-källa från 1946 och framåt - och
finner endast, på sid 64 i den tredje memoardelen,
”Tidningen - 1946-52”, notisen:
Efterträdare blev...
”Efterträdare till Hartmann år 1951 blev
Sven-Erik Larsson, förut i Upsala Nya Tidning,
specialiserad på kommunal- och jordbruksfrågor".
Det är det hela. ”Efterträdare blev...” - det måste
ju ha varit Tingsten som anställde honom? Valet av
inrikesredaktör har väl knappast varit ägarfamiljens
beslut? Eller hade Bonnier-företrädare granskat
Larsson och funnit honom tillfredsställande?
Sven-Erik Larsson fanns nu alltnog på Dagens
Nyheter under sex 50-talsår, och naturligtvis minns
jag honom från denna tid: en lätt butter men ej
oangenäm person som knappast ägnade något
intresse åt vanliga allmänna reportrar;
kommunalreportem Gunnar Arvidson fick förstås
närmare kontakt
Jag ska hederligt erkänna att jag sällan läste
Larssons ledare, som under långa perioder intensivt
bevakade de svenska bönderna och deras möjligen
ohygieniska mjölkproduktion. Larsson var över
huvud taget mycket anonym, och han skulle förbli
anonym även under sin långa, mycket långa, tid
som DNs chefredaktör. Mer om detta strax. Alla
kände Tingsten, hela världen kände Tingsten.
Larsson, med det diskreta efternamnet, var antingen
helt okänd eller betraktad som en tystlåten arbetare i
den folkparti sti ska vingården.
Även i den avslutande memoardelen, ”Tio år
-1953 - 63” är Herbert Tingsten osannolikt tystlåten
om sin efterträdare på den politiska
chefredaktörsstolen. Med förströdd och oengagerad
hövlighet skriver Tingsten på sidan 13;
"Sven-Erik Larsson, som blivit ledarskribent i
1/97:7
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
