- Project Runeberg -  Palme-nytt-boken / 1997 /
9

(1993-2001) Author: Sven Anér
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   
Note: This work was first published in 1993, less than 70 years ago. Sven Anér died in 2018, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr 1

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

9

PALME-nytt

patetiskt. Och jag känner hur ilskan stiger mot
ljumhet, mot laissez-aller, mot det ömsinta
bevarandet av lik i garderoben. Dagens nyheter
måste väl ändå vara sanna nyheter? Och måste inte
Dagens Nyheter vara sann?

På denna punkt är jag gärna patetisk.

DNs historia
efter kriget
- när skrivs den?

Sven-Erik Larsson fortsatte sedan sitt arbete som
Dagens Nyheters med Lagercrantz parallelle
chefredaktör, och möjligen kan det sägas att hans
säkerligen plikttrogna arbete inte lämnat några
direkt avgörande spår. Men det kan jag inte
bedöma.

Den nu pensionerade inrikesredaktören
Jan-Magnus Fahlström har skrivit ett kapitel om bl a
Sven-Erik Larsson i en DN-författad redaktionell
historik (där Fahlström är relativt kritisk mot
Larsson) men någon opartisk, vetenskaplig
DN-analys från denna tid finns inte.

Jarl Torbacke har skrivit tidningens historia fram
till 1946, men sedan har det varit tyst, sålunda i
över femtio år. Alf W Johansson troddes för en tid
sedan bli mannen som skulle ta vid där Torbacke
slutade, men så blev knappast fallet. Johansson
koncentrerade sig på Tingsten och det kalla kriget,
slutet av 40-talet och början av 50-talet, varför
boken inte är heltäckande vare sig innehållsmässigt
eller tidsmässigt.

Vem skriver då DNs fortsatta historia, fram till
inte nödvändigt i dag, men till och med förslagsvis
70-talet?

Och - och nu menar jag att det bränner till - går
denna historia längre att skriva? Efter avslöjandena
om Sven-Erik Larsson? Eller måste historieboken
bli en vitbok, en DNs egen vitbok? En folkpartiets
vitbok?

En vitbok, PALME-nytt-läsare, som bör gå ända
fram till i dag. Och som även bör innefatta
fullständiga förklaringar till de egendomligheter
som kännetecknat DN sedan Olof Palme sköts.

Egendomlighetema har jag behandlat i mina
böcker, och de är kända för PALME-nytts läsare:

o DNs helt osanna Asheden-intervjuer
”från Hans Holmérs tjänsterum” (se
intervjun med Gunnar Wall!)

o DNs aldrig bekräftade påstående att
Mattias Palme skulle ha sagt sig ha flugit
med Lidbom och Ebbe Carlsson i president
Mitterrands Mystére under mordnatten
o DNs totala ointresse för Hans
Holmérs hopljugna, till Borlänge förlagda

mordnattsalibi, samt

o DNs oerhörda stöd åt Lisbeth Palme,
parallellt med aggressiviteten mot Christer
Pettersson.

Går det en linje från Larssons 30-tal till DNs 80,
90-tal? Det påstår jag inte, det kan jag inte påstå.
Men en vitbok kunde ge klarhet - en vitbok som
DN kanske kunde samskriva med de av Tingsten
nämnda ”liberala koryféerna” och varför inte med
sittande regering? Det var regeringen Palme som
utsåg Sven-Erik Larsson till vice ordförande för
psykförsvaret 1970 -76, och det var regeringen
Fälldin som spädde på med perioden 1976 - 79
-finns här ansvar att utkräva? Det var borgerliga
regeringar som under perioden 1978 - 82 placerade
Larsson i styrelserna för pressens opinionsnämnd,
sekretesslagstiftningskommittén och Sveriges
television - tryggare etablerad går det knappast att
bli i Sverige.

Fanns - ja, frågorna blir många - fanns inget
fungerande Säpo? Måste inte en vice
psykförsvarschef vara en av de allra noggrannast
granskade i Sverige? Jag själv - för att då envetet
återkomma till mina egna erfarenheter - fanns
1953-54 som pressofficer vid den svenska kontingenten
av repatrieringskommissionen i Korea, efter
vapenstilleståndet. Vi hade - kan jag väl avslöja
efter över fyrtio år - en representant för svenska
Säpo med oss i vår grupp. Han hade fått ut en
majorsuniform. Jag fick den klara uppfattningen att
vi alla femtio i gruppen var rejält
säkerhetsgranskade i förväg, även om ju just själva
säkerhetsgranskandet är något av det hemligaste
som finns.

Till sist blir den etiska plattformen avgörande:
ska vi glömma, ska vi stryka streck? Själv har jag
min inställning klar. Vi måste åtminstone utreda.

Sen eventuellt glömma.

Men från mikrofilmsalen på Carolina
Rediviva har jag kvar bilden och surret
från mörkblå årgångar av ”Den Svenske”.
Det var denna publicistiska och politiska
atmosfär som omgav Sven-Erik Larsson i
de nationalsocialistiska klubbarna på
Södergatan 8 och Drottensgatan 2 i Lund.
Mellan varven med butterkakan på Aten.

Där slutar avsnittet om Sven-Erik Larsson. Har det
trots allt även handlat om Palme, om Palme-mordet
och händelserna före, under och efter detta mord?
Jag tror det - men vem kan säga säkert? Historien
består inte av episoder, historien har en röd tråd.
Eller kanske en brun tråd, från 30-tal i Uppsala och
Lund till 80-talets Dekorima? Hård förstucken kritik
mot DN? Kanske det - men svara då på kritiken,
DN!

Och även någon representant för ägarfamiljen
kunde gärna svara. Sven-Erik Larsson måste ju i
högsta grad också ha varit er man. Som ni efter
Tingsten-turbulensen lät sitta kvar på DNs chefsstol
i nära tjugo år. Var ni så glada över att det blev tyst
i sandlådan att ni aldrig satte in en kontroll? SA.

1/97:9

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 14:26:10 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/palmenytt/1997/0019.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free