Note: This work was first published in 1993, less than 70 years ago. Sven Anér died in 2018, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PALME-nytt
entusiastiska rapporter från denna tydligen ytterst
salongsfähiga föreningsverksamhet.
Läs här en i dag närmast otrolig text ur ett
nummer av kårtidningen Lundagård från 1937:
Lunds Nationalsocialistiska Studentform. (L. N. S. F.
Arbetet har under den gångna tiden bedrivit dels utåt i lormi
möten, diskussioner, SA-marscher, dels inåt i lorm r
studiemöten, vid vilka den nationalsocialistiska idéologio
rasproblemet, judefrågan, det korporativa statsskicket, dt
in- och utrikespolitiska läget m. m. ha behandlats. Ii
tresset har varit enormt, då det gällt antingen den in
eller yttre propagandan, och tron på de nationalsocialistilt
ideerna och rörelsens unge ledare, Sven-Olov Lindholi
manifesterades bäst genom det stora antalet anmälningi
till Nationalsocialistiska Arbetarpartiets 4:e årsting i huvut
staden under pingsten.
Bland dem som visade ”enormt intresse” för hr
Lindholms syn på bl a ”judefrågan” befann sig fil
kand Sven-Erik Larsson av Smålands nation,
Dagens Nyheters ledarskribent och i tidernas
fullbordan chefredaktör, omöjlig att rubba före
pensionsåldern.
o När Lundagårds notisskribent talar om ett
”enormt intresse” får han knappast anses överdriva,
och den kusliga tanken tränger sig på: var Sverige
betydligt mer nazistiskt än vi efteråt vill erkänna?
Hade en slutlig tysk krigslycka av majoriteten
svenskar svalts med jämnmod, alternativt med
glädje?
Att stödja sig på personliga upplevelser och
säkerligen bräckliga minnen är vanskligt. Men ofta
den enda ”sanna” historia som står till buds.
Själv har jag tre grupper av minnen:
Handelshögskolan i Stockholm 1940-41,
militärtjänstgöring (i omgångar) 1941-44 samt
Lunds universitet 1944-45.
Jag har från dessa tre, tämligen skarpt avgränsade
perioder, inget minne av aktivt kämpande
antinazism. Själv var jag den tämligen förströdde
åskådaren, med ett par uppflammande insatser på
”rätt” sida: jag var 1942 med om att stoppa
Dagsposten som statligt betald(!) tidning på
aspirantemas marketenteri (det hängde på en röst,
och den kan jag ju påstå var min...), och vidare
sveptes jag med i Norge/Danmark-entusiasmen och
Buchenwald-indignationen våren 1945; knappast
originellt.
Men, med dessa undantag, fanns i de tre nämnda
miljöerna knappast ett embryo till engagemang.
Själv har jag väl just ingenting att förebrå mig, bl a
utgjorde engelskstudier vid Handels och i Lund god
vaccinering (liksom en Tysklands-sommar 1937
hade klar avskräckande effekt). Var
engelskvänlighet mer utbredd än tysk-dito (för att
nu förenkla)? Det vet jag inte. Men jag har
skrämmande aningar. 1 aspirantemas marketenteri
(med mycket få blivande statofficerare) stod det
alltså nära nog exakt 50-50...
o Hans Alfredson behandlar ämnet, på sätt
och vis ytterst ingående, i ”Attentatet i Pålsjö
skog”. Men denna tämligen ansvarslösa
fact/fiction-behandling av en tänkt tysk Sverige-invasion
lämnar fadd smak i munnen - samt mersmak!
För vad som just nu krävs är historisk forskning,
de faktiska papperen på bordet. Den typ av
forskning som Sigmund Ström i
Eskilstuna-Kuriren föreslagit (29.1), med en oberoende
kommission som
skulle få tillgång till privata och offentliga arkiv i en
utsträckning som privata forskare inte har möjlighet
till. Men framför allt skulle den få fram en
helhetsbild av vår krigshistoria.
Material som historiker med fullt mandat kan tänkas
hitta är bl a dokument som den socialdemokratiska
studentföreningen Laboremus samlat i Uppsala,
och vidare finns på universitetsbiblioteket i Lund
arkiv från olika studentföreningar. De samlingar jag
här nämner torde hittills i ringa utsträckning varit
disponibla för forskning - eller för vanliga
journalister; varför ställa vår egen yrkeskår off
side?
När forskaren Sverker Oredsson i en avhandling
om Lunda-nazism transsubstantierar Sven-Erik
Larsson från ivrig Lindholm-anhängare till
demokratisk ljusalf ägnar sig denne Oredsson åt
mycket dubiös "forskning”, utanför alla
journalistiska normer.
Så nog behövs forskning, utan speciella förtecken
och utan skygglappar. Och nog behövs
nyhetsjournalistik.
Fanns fram till El Alamein och Stalingrad en
svensk folklig majoritet för rådande tysk ideologi?
Den frågan bör besvaras, gärna av en historisk
kommission. Och den frågan bör bevakas av stora
svenska medier. Till exempel av DN.
Och, just när jag satt ovanstående tankar
på pränt, kommer beskedet om att en dylik
historisk kommission faktiskt tillsatts!
Naturligtvis tar PALME-nytt ingalunda åt
sig äran, men säkerligen kan det bl a vara
Eskilstuna-Kurirens fleråriga arbete som
nu burit frukt.
Ragnar Sohlmans namn som ordförande är
omstritt redan före den officiella utnämningen den
13 februari, eftersom hans far, Rolf Sohlman, var
aktiv tyskförhandlare då det begav sig.
Det är märkligt vilken förmåga svenska
regeringar, efter Palme-mordet, haft att hamna snett
i personvalen. Per-Erik Nilsson i
juristkommissionen fick gå, medan Ragnar
Edenman fick bli ordförande i den efterföljande
parlamentarikerkommissionen - och utredare av
nazistiska poliser! - trots ett ytterst väldokumenterat
tyskideologiskt 30-talsengagemang.
Och den kusliga Maijasin-affären är onekligen
svidande välkänd. Ragnar Sohlman borde avsäga
sig detta det känsligaste svenska
utredningsuppdraget genom tiderna. Han är inte
oersättlig.
Den här saken har varit intressant att snudda vid.
Kanske finns anledning återkomma. Flera
PALME-nytt-läsare har ringt och skrivit i positiva ordalag,
och ingen har ansett ämnet alltför Palme-perifert.
Gammal ondska och ny ondska dansar tango.
Sven Anér.
3/97:15
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
