Note: This work was first published in 1993, less than 70 years ago. Sven Anér died in 2018, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr 3A
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
4
PALME-nytt
Bara redan
kända spår
togs fram
kompletterade med det kritvita plåstret Ulf
Karlsson, som vid denna tidpunkt var formell chef
för polisens Palme-utredning; han värmde stolen åt
Hans Ölvebro som var under intrimning.
Alltså: Almblad och Morath, just de båda
personer som inför hela Sveriges folk registrerats
som svårt otillförlitliga i alla
polisspårssammanhang, får bli de opartiskt
sakkunniga experter som Edenmankommissionen
förlitar sig på, på sladden försedda med Ulf
Karlsson.
Att ur detta upplägg ingenting skulle framkomma
som kunde konkretisera ett polisspår är ju
självklart, och det var heller inte meningen.
Polisspåret skulle begravas, innan halsstarriga
journalister hunnit ställa till med ännu mera ohägn;
att min egen bok Polisspåret raskt närmade sig sin
pressläggning var ingalunda okänt för
kommissionen.
Endast sex polisspår vädrades
Vilka spår är det då kommissionen och de tre
åklagar- och polisherrama lyfter upp till vädring? Jo
- och här rekommenderar PALME-nytt läsaren till
självstudium! - det är j u s t de spår som enskilda
journalister och andra utredare tagit fram och som
kommissionen inte ansett sig kunna nonchalera. Ni
hittar spåren i katalogen med de sex inledande
tankstrecken. Dessa delspår inom poliskomplexet
var vid denna tidpunkt - tyvärr, skulle
kommissionen säga - redan ute hos allmänheten,
och i vissa fall var de mycket välkända:
- Krantz-tipset från Birger Jarlsgatan
- Vittnet Ingrid, vittnet Eva med flera
-men inte det mest skrämmande
vittnesmålet av alla, nämligen vittnet
”Inga”! Och varför inte det? Därför att
Inga vid denna tidpunkt var känd endast av
polisen!
- Larmtiderna, alltså den aldrig
korrigerade redogörelse som kommissarie
Gösta Söderström gick ut med omedelbart
efter mordet
- Polisbil på David Bagares gata. Det är
kommissarie Dahlsgaards bil och dess
odyssé över Brunkebergsåsen. Hela denna
story presenteras utförligt och dramatiskt
av Lars Borgnäs i Kanalens epokgörande
radiorapportering den 28 oktober 1987, så
den kunde kommissionen inte gärna hoppa
över
- Hyresvärd och fastighetsskötare och
vattenläcka - ja det var alltså den aldrig
slututredda episod som undertecknad Anér
med start den 14 oktober 1987 kunde
relatera för en förundrad allmänhet. Den
aktuella lägenheten i Traneberg förhyrdes
alltså av den närmaste gode vännen och
kollegan till den polisman som Krantz såg
vid Birger Jarlsgatan, och bl a väckte ett
antal walkie-talkies (det här var före
mobiltelefonernas tid) förundran: ”Jag
använde dem för att hålla kontakten med
min flickvän då vi promenerade i
Hagaparken...”
- ”Märklig bilresa” - ja även den hade
noggrant rapporterats i nyhetsmedia, med
alla sina spritdränkta turer.
Detta är så nära urkundsförfalskning det går att
komma.
För när kommissionen, och dess samtliga
ledamöter, bestämde sig för att fria allt vad poliser
hette visste kommissionen att ett stort antal
ytterligare tips sannerligen också hade varit
förtjänta av att närmare illustreras. Men
kommissionen, och dess samtliga ledamöter,
bestämde sig för att inte ta upp något av dessa
ofta skrämmande tips eftersom tipsen ännu inte var
kända av allmänheten! Dvs: kommissionen
arbetade, helt avsiktligt och med öppna ögon, som
en mörkläggningskonklav, inte som en utredande
och blottläggande kommission!
Kan PALME-nytt exemplifiera? Jo då - nu i
efterhand: fallet CG Östling.
Östling okänd för allmänheten 1987
Om Östling fick varken allmänhet eller envisa
journalister veta någonting hösten 1987, detta trots
att alla kommissionsledamöterna, inklusive
Edenman, påstås ha gått igenom samtliga då
aktuella poljsförhör. Samtliga förhör helt enkelt.
Fanns då Östling med i den bunten? Jo då. Och
flera av kommissionsledamöterna studerade med
intresse Östlings bravader under den berömda
morddagen: blindtarm, chokladask från FMV,
Södermöte osv. Allt detta visste
kommissionen, men ingenting av detta kunde
kommissionen naturligtvis utreda i botten, eftersom
detta spår ännu i dag sannerligen inte är utrett i
botten. Så lilla locket på. Det du inte vet om,
svenska folk, har du inte ont av.
Jag vet att jag länge trodde att polisen trots allt inte
visade Edenman-kommissionen allting. Kanske
fanns det små avslöjande lappar som fick dröja kvar
i de orangegula pärmarna eller i någon
skrivbordslåda? Men i dag är jag inte lika
misstänksam längre, på den punkten. Jag tror att
allt inom polisspåret visades upp för denna
behagliga kommission, så villig att vara alla, inte
minst regeringen, till lags.
Finns det något mera skrämmande inslag i
svenskt utredningsväsen? Jag ska inte vara alltför
3A/97:4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
