Note: This work was first published in 1993, less than 70 years ago. Sven Anér died in 2018, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr 3A
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
10
PALME-nytt
Edenman kom
på vänligt
husförhör
Som läsarna av detta nummer 3 A av
PALME-nytt nu börjat märka är numret
nära nog helt tillägnat polisspåret. För det
är så i denna Palme-affär: är strålkastaren
väl inriktad mot ett visst avsnitt, en viss
vrå, kan hur mycket elände som helst
upptäckas, just i denna vrå.
Och polisspåret är ingen liten vrå.
Polisspåret är hela affären.
PALME-nytt granskar nu på nytt två förhör - oj,
förlåt: ”samtal” ska det vara - som ägt rum mellan å
ena sidan hr Edenman och hans kommission och å
den andra hrr Morath, Ulf Karlsson, Näss och
Almblad samt fru Solveig Riberdahl. I
besökssoffan.
Det första ”samtalet” tycks ha ägt rum den 40
december 1987, alltså strax före kommissionens
speciella ”polisrapport”, den som kom den 21
december. (Läs om detta också på annan plats i
tidningen). Den här gången är endast Morath, Ulf
Karlsson och Almblad närvarande; möjligen är det
anmärkningsvärt att inte PG Näss fick vara med,
eftersom Nässju var den store och allsmäktige
utredaren av alla polisspår, i vaije fall fram till
Holmérs debacle i februari 1987. Möjligen är Näss
frånvaro mycket anmärkningsvärd. Blev han
över huvud taget kallad?
Och undertonen i detta ”samtal” med de i media så
ytterligt hårt kritiserade representanterna för polis
och åklagare är från kommissionens och inte minst
Edenmans sida så beskedlig, så undfallande, så
mjäkig.
Utgångspunkten är ju att i vaije fall ett flertal av
kommissionens ledamöter före detta sammanträde
den 4 december 1987 faktiskt har läst samtliga
protokoll inom polisspåret! De har läst. De måste ha
hittat egendomlighetema, frågetecknen. Men ändå
är det Morath och Almblad, som i det läget rimligen
borde sitta på de anklagades bänk, som magistralt
får yttra sig om vad som faktiskt har förevarit.
Kunde inte kommissionsledamöterna bedöma och
avgöra själva?
Ta fallet med TV-producenten Lars Krantz,
bussföraren samt polismännen T och P. Här ställer
ledamoten Jöm Svensson en mycket konkret och
utförlig fråga, närmast till Morath, där Svensson
närmast avrättar de s k alibiförhör som hölls med T
och dennes sambo den 13 och 14 mars 1987:
- Jag skulle nästan vilja säga att det är inget alibi
alls!
Men just då, när ämnet blir högintressant, tycker
Edenman att det börjar osa katt, varför han
magistralt snoppar av Jöm Svensson med:
- Det väf en ffåga på det här. Några flera?
Sålunda den stronge ordförandens klassiska metod
att vifta bort alltför nyfikna talare.
Sedan tar Sven Gustafson (en av de livaktigare
ledamöterna) upp Öholms Forum den 18 november
1987, där det ”var en diskussion mellan Almblad
och Sven Anér beträffande om hur många av
busspassagerama som blivit förhörda”.
Almblad hade i DN den 7 november klart och
otvetydigt - och före tryckning kontrollerat av
reportern Gun Fälth - konstaterat att ”de andra
passagerarna har hörts men inte lagt märke till
TV-producenten /Krantz/, än mindre till någon mystisk
man”.
Almblad påstår nu inför kommissionen att han
blivit felciterad, dvs en typisk almbladsk osanning.
Den här gången biter sig Edenman fast och vill ha
reda på varför inte den ene av de båda männen vid
bussen hört av sig; uppenbarligen vill Edenman låta
hela bussepisoden - som än i dag är intressant och
totalt outredd - försvinna ner i den vanliga vasken:
”det är kollat...” Edenman vill inte ha något
polisspår.
Ett resonemang kring vittnet ”Ingrid” och den
polisbil hon sett på Drottninggatan visar hur
Edenman, i stället för att verkligen granska ett
konkret polisspår, tar steget över till andra sidan:
Om det hade varit en polisbil, är det något
märkvärdigt med det? Bortsett från konspirationen
om vi lämnar den åt sidan? Är det inte endast om
man kopplar på en konspirationsteori att flera bilar
är på plats för att hjälpa mördaren eller mördarna att
komma därifrån som den här bilen blir intressant?
Det var alltså fel av ”Ingrid” att bara hitta en
polisbil? Och fanns där över huvud taget någon
polisbil? Nej, säger sanningsvittnet Morath: hon har
förväxlat den med en väktarbil som fanns i
krokarna. Har hon? När föraren av den påstått
aktuella väktarbilen själv förnekar att han varit
på plats? Detta vet inte bara Morath utan, vad värre
är, även samtliga kommissionsledamöter! Ändå
protesterar ingen då Morath frikänner alla sedda oc..
osedda poliser och polisbilar på Norrmalm...
Den 15 februari har PG Näss och Solveig
Riberdahl tillkommit i soffan. Edenmans magistra1’
hälsningsanförande till denna femmanna spökparav.
av medvetna myglare går att läsa här intill.
Som fryntligt rutinerad kontraktsprost på
husförhör rundsnackar han gemytligt om lite
utredning och lite spaning: ni kan väl berätta lite
grann så att vi kan sätta punkt för den här
besvärliga affären.
”... eftersom vi skall representera allmänheten...”
- jojo. Jojo.
Var Edenman-kommissionen kastrerad redan i
tillsättningsögonblicket? Varför kunde inte ens Jöm
Svensson från vänsterkanten driva sina tankar
igenom?
Kastration. Frustration.
Sven Anér
3A/97:10
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
