Note: This work was first published in 1993, less than 70 years ago. Sven Anér died in 2018, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr 5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PALME-nytt
Hög polis:
Polisspåret
en realitet!
2.5.19
Inga-Britt Ahlenius, RRV:
Jag läser på nytt ditt brev 11.3.1996 till Sigvard
Maijasin, och jag väljer ett citat:
I Palmeutredningen har framkommit
utomordentligt graverande omständigheter
vad gäller ett antal polismäns mer eller
mindre nazistiska sympatier och
aktiviteter. Det är lika utomordentligt
uppseendeväckande och graverande att inte
Palmeutredningen eller polisen i största
allmänhet gått till botten med dessa
företeelser.
Detta är klartext. För mig, som journalistiskt
behandlat Palme-mordet i över tio år, är dina tankar
lika välkomna som självklara. Så här är det.
Jag samtalade för någon månad sedan i över två
timmar med en mycket hög polisman i Stockholm,
vilken utan omsvep förklarade för mig att de enda
inom den svenska poliskåren över huvud taget som
inte tror - eller snarare inte låtsas tro - på
polisspåret är det lilla kotteri som ingår i
rikskriminalens Palme-utredning. Vederbörande
polisman sa detta helt öppet till mig, han arbetade
utan munkavel.
Jag har tänkt mycket på detta uttalande. Och jag
har kommit fram till just det konstaterande som du
gör i ditt Marjasin-brev, nämligen att polisspåret till
lika delar består av polisers medverkan i
Palmemordet (hur nära denna medverkan är vet jag inte)
och av polisens medverkan i Palme-utredningen.
Det finns ett dubbelt polisspår, bestående av
poliser som varit inblandade och av poliser som
lägger locket på.
Och detta kusligt självhäftande tryckkokarlock
skulle aldrig kunna sluta till så hermetiskt om inte
de inblandade poliserna, såväl medverkande som sk
utredare, haft den svenska statsmaktens absoluta
uppdrag: fria alla poliser, hitta andra syndabockar!
Det är inte svårt att hitta exempel; jag brukar alltid
försöka hitta konkreta gräsrotsexempel, nere på
backen:
1 Tf kommissarien Roland Åkesson får i
sambandscentralen under mordnatten en order som
inte borde ha kunnat missförstås: ring alla
polisdistrikt upp till Mora och Malung och säg åt
dem att leta rätt på Holmér! Men Åkesson ringer
bevisligen inte ett enda sådant samtal! Ett polisspår
som det stinker om! g
2 Kriminalinspektören Thure Nässén förmår, efter
sju(!) förhör, den drogberoende Roger Östlund att
påstå att han såg Christer Pettersson utanför
biografen Grand strax före kl 23.15 (varefter
Pettersson skulle ha hunnit till Dekorima kl 23.21,
är tanken) detta trots att minst sex vittnen berättar att
Östlund kom tidigast 23.25 till Grand!
3 Efter mordet fördröjs larmet avsiktligt från
sambandscentralen (bröderna Poutiainens
knivskarpt bevisade tes).
Osv. Men ingen av de utredande poliserna har
någonsin påtalat eller påpekat dessa skrämmande
diskrepanser. Det har vi utomstående utredare fått
göra, under hånfullt avfärdande från polisers och
mediajoumalisters sida.
Ta än en gång Roland Åkesson. Här finns ju ett
solklart polisspår på en bricka. I Affären Borlänge
presenterar jag skriftliga rapporter till mig från
sex olika polischefer, från Sala till Malung, där
samtliga dessa polischefer försäkrar att de aldrig
blivit uppringda från Stockholm, men de polisiära
Stockholmsutredama har aldrig granskat dessa
polischefers uppgifter. I själva verket faller ju ljuset
ytterligt snett på denne Åkesson som för mig i
praktiken framstår som Holmérs specielle
hantlangare inom sambandscentralen.
Alltså: endast en handfull svenska poliser tror att
polisspåret inte existerar, och denna handfull
poliser råkar vara identiska med de poliser som är
satta att utreda Palme-mordet!
Det är oerhört. Och jag inser och delar den ilska
som talar ur ditt Maijasin-brev, där du brännmärker
vissa polismäns politiska aktiviteter, där du
brännmärker, i ä n högre grad, polisens
Palme-utredning.
Det är här det står. Och det finns inget annat
spår än polisspåret - vad skulle det vara för spår?
Pettersson-spåret? Men Pettersson-spåret är ju
inspirerat enbart av poliser, skapat av poliser (och,
sannerligen, av åklagare!).
Jag utgår från att ingenting framkommit, sedan du
skrev ditt Maijasin-brev, som skulle ha kunnat
förmå dig att ändra uppfattning. Därmed, om din
syn blir avgörande inom
granskningskommissionen, skulle vi äntligen ha
närmat oss nötens käma. Men vad krävs inte innan
skalet knäcks! Vilken blir den svenska allmänhetens
reaktion? Och hur ska svenska medier bete sig?
Hela den svenska poliskåren vet att det finns ett
konkret polisspår, men just de poliser som är
satta att utreda mordet - och endast dessa
-låtsas tro att inget polisspår finns! Vem har det
kusliga sista ansvaret? Tigande, i tysthet arbetande
regeringar.
Jag sätter värde på din kommentar.
Engagerad hälsning
5/97:9
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
