Note: This work was first published in 1993, less than 70 years ago. Sven Anér died in 2018, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr 5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
12
Rundabords samtal
Poutiainen,
Wall, Anér:
”Borde inte
alla medier
gå i taket?”
På kvällen den 28 april
samlades Pertti Poutiainen,
Gunnar Wall och Sven Anér
kring ett runt bord Jor en
positionsbestämning: Vad
håller vi på med? Vad vill vi, i
dag och i förlängningen?
Det runda bordel bestod närmare
bcstäml av cn tclcfonkonfercns, med
Pertli i Stockholm, Gunnar i Uppsala
oeh med mig själv på
Hjelmbcrgstorpet. Vi talade förstås
utan vare sig manus eller stolpar, och
referatet är ordagrant, endast med rena
felsägningar bortsorterade. Mina egna
lätta svordomar får finnas kvar som
pepparkorn.
Sven Anér: Jag har framför mig tre
böcker: Inuti Labyrinten,
Mörkläggning och Affären Borlänge.
Och det fantastiska är ju då att jag
har slagit upp tre sidor här, och del
räcker med det för att se alt vatje sak,
som jag slumpmässigt hittar, vore
tillräcklig för att alla tidningar, alla
medier, alla svenskar skulle hoppa upp
i taket!
Och då frågar jag er Vad beror det på
att folk inte hoppar upp i taket? Om
jag vänder mig till Pertti först?
Pertti Poutiainen: Ja, jag vet inte
om jag håller med dig om att de borde
hoppa upp i taket. För att de saker som
framförs, de är ju så - om jag talar för
vår egen del - att det vi för fram
innehåller en mängd detaljer, och man
kan inte plocka fram en enskild detalj
och begära alt den ska fungera som
kioskvältare. Och medierna fungerar
mycket på kommersiella villkor, så jag
förväntar mig inte alt det ska bli den
typen av reaktion i media. Utan att den
förväntning vi hade det var väl att det
så småningom, kanske när folk har
hunnit läsa boken och hunnit sälta sig
in i den, att man kanske då kan väcka
en uppmärksamhet. Och så har det nog
PALME-nytt
rx’kså blivit, tycker jag, och del gäller
väl också de andra böckerna.
SA: Ja, om vi tar Gunnar, hur ser du
på den här frågan? Varför hoppar inte
tidningar <k1i folk upp i taket när dom
läser din bok, om vi lar din bok också?
GW: Ja, folk hoppar säkert upp i
takel när dom läser våra btieker, det tror
jag säkert all dom gör, även om dom
inte får höra talas så myckel om dom
genom tidningarna. Och en del av de
saker som vi nämner kräver
naturligtvis att man sätter sig in i
större resonemang. Och del orkar
journalister sällan med när dom ska
skriva sina artiklar. Det är liksom lite
för invecklat för att del ska kunna bli
en smaskig löpsedel. Det är väl en av
orsakerna.
SA: Nja, jag håller inte riktigt med
dig, därför att enstaka fakta som man
plockar ut är ofta väldigt singulära och
konkreta. Du behöver inte kunna en
hel bok för att begripa ett faktum.
”,Falsifikat ■ en oerhörd tanke!"
Jag har i Poutiainen-boken del här
med liden 23.23 där bröderna
Poutiainen konstaterar att "det återstår
med logisk nödvändighet bara en enda
möjlighet: tiden 23.23 på IM-listan är
ett falsifikat. Detta är en oerhörd tanke”
- del här står på sidan 283.
Den som läser detta måste ju reagera
stenhårt. Och de skickligaste på att läsa
i Sverige det borde väl vara
journalisterna. Men dom tar del här
ganska lugnt.
GW: Jo. Men jag skulle vilja lägga
till att fakta blir anmärkningsvärda
först i sitt sammanhang. Visserligen
finns del i de här tre böckerna - dom är
ju rätt olika - fakta som är
anmärkningsvärda, saker och ting som
utredarna har påstått som vi anser vara
felaktiga eller åtminstone ytterst
osäkra.
Men det är ju först när man för ett
längre resonemang, för in saker och
ting i ett sammanhang, som det går att
urskilja olika otäcka mönster. Men
visst borde det gå att skriva många
sensationella artiklar om
Palme-utredningen, utifrån bland annat vad
som står i dc här böckerna, som skulle
vara n o g så spännande som det som
nu hamnar på löpsedlarna.
SA: Sensationella inte minst därför
att de bygger på fakta och inte på
påhittade Pettersson-varianler.
GW: Och anledningen till att de inte
gör det det tror jag - ja, det finns flera
anledningar. För att det råder ju starka
samband mellan stora massmedia och
olika delar av den etablerade
maktapparaten.
Just när jag skriver ut delta faller min
blick på del senaste inbjudningskortet
från Publicistklubben: VEM SKA HA
MAKTEN ÖVER MEDIERNA?
En s k bra fråga. I panelen den 5
maj: Marita Ulvskog. kulturminister.
Mals Svegfors, chefredaktör Svenska
Dagbladet. Ijtsse Weiss,
programdirektør TV 4, ocli Staffan
Thorsell, chefredaktör Expressen.
Med samtliga dessa rutinerade
panelrävar har PAIME-nytt genom
åren och genom det dryga decenniet
varit i flitig kontakt, men kontakten
har varit helt ensidig och har aldrig lett
till något initiativ från rävarna. Olof
Palmes död vid Dekorima har undgått
dem. SA.
- Vad liar vi framför oss under
1997?
SA: Ja. Vad tror ni - om jag vänder
mig till Pertti - vad tror ni alt vi har
för vår och sommar och höst och
vinter framför oss nu 1997? Tror du,
Pertti, att vi kommer till något slags
slutpunkt eller halvhalt åtminstone?
PP: Ja - en sak skulle jag egentligen
vilja tillägga beträffande det där citatet
ur vår bok, ”23.23 måste vara ett
falsifikat” - läser man hela det stycket
så tror jag inte att vi kategoriskt säger
att det ä r så, punkt slut. Utan det var
under vissa förutsättningar. Och
framför allt vill jag säga att om en
tidning skulle skriva att vi påstår
del, så är det ju bara vårt påslående . Vi
är inte några auktoriteter på den här
frågan, utan då måste man ju ge hela
resonemanget som ligger bakom, och
det är en ganska lång framställning
som inte får plats i en kvällstidning.
Och kanske inte i en morgontidning
heller.
SA: Nej, men då kanske du slår
huvudet på en spik här: det ä r så
svårt att man måste ge en evigt lång
bakgrund. Den evigt långa bakgrunden
orkar ingen ge, och då sätter sig folk
bara tillbaka i stolen och säger: Det här
orkar jag inte med, det här begriper jag
inte. Då måste man ju lite grann
ta en rövare, ungefär som jag menar all
ni mycket bra har gjort här på sidan
283, nämligen konstaterat mer eller
mindre rätt upp och ner att det är ett
falsifikat. Ni vill inte riktigt slå för
det, men det s t å r faktiskt så i boken.
Vi måste konkretisera. Och om
vi i konkretionen tappar lite grann
av utanverket, ja det kan inte hjälpas.
5/97:12
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
