Note: This work was first published in 1993, less than 70 years ago. Sven Anér died in 2018, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr 6
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
7
PALME-nytt
En nyhet som
inte följs upp
förflyktigas
Men Ruth har lydligtvis inte haft möjlighet
att engagera hela DN för Alcalås
avslöjanden i Palme-frågan. avslöjanden
som om de kommenterats på ledarplats
och fortlöpande bevakats på reportageplats
skulle ha "skakat Sverige", för att nu
använda ett uttryck som tillskrivits bland
andra Lid bom och Holmér.
Nu har Sverige inte skakats alls. I stället
har "endagångssyndromet" (som jag
nämner i samband med Bergströms andra
brev till mig) inträtt: nyheter som endast
en gång, och till råga på allt på
undanskymd plats, okommenterade
publiceras i en tidning förflyktigas nära
nog innan de hunnit tryckas. Så är det.
Naturligtvis kunde Alcalås dramatiska
informationer ha räddats av andra medier,
men så har inte skett. Enda räddande
medium har varit PALME-nytt.
Var finns då makten i dag på DN, specifikt
i Palme-frågan? Jag vet inte. Det är svårt
att hitta någon synlig makt över huvud
taget. Anders Mellboum ville uppenbart
inte ha något Palme-reportage (eller fick
han inte?) Hans Bergström, som har
många och rejäla kvaliteter, vill öppna en
reportagedörr, men han tycks inte ha
tillgång till nyckeln.
Joachim Berner, nytillträdd som ung
och rimligen energisk redaktionschef,
stoppas tydligen också. Att en man i
Berners publicistiska drömposition
frivilligt skulle missa dagens stora svenska
reportage förefaller otroligt.
Och Arne Ruth har öppnat en
dörrspringa för Alcalå, men för ett
gisslanreportage:
- Vad då? Skriver inte DN om Palme?
Finns makten högre npp?
För att gå rakt på sak: är det i själva
6/97:7
verket huvudägarna, familjen Bonnier,
som genom åren styrt, och som i dag styr.
flaggskeppet DNs Palme-bevakning? Är
det önskemål från familjen Bonnier som
styrt DNs bevakning, som lett till att vår
syn förvänts? Som lett till att tidningens
sökarljus alltid varit riktat åt fel håll?
Som lett till förskjutning av sanningar,
förvanskning av verkligheten?
Jag tror det. Och den enda kraftfulla
dementin av mina farhågor vore förstås en
faktisk omläggning av Dagens Nyheters
hela Palme-kurs.
Detta skrivs den 10 juni. Än har någon
sådan kursändring inte blivit synlig.
DNs falska attityder
Låt mig ge några exempel på Dagens
Nyheters - och Dagens Nyheters ägares?
-sega och enligt min mening falska
attityder:
o Redan en dag efter mordet på Olof
Palme togs kontakt mellan Ebbe Carlsson
och DNs dåvarande chefredaktör Christina
Jutt erström:
- Ville DN intervjua Holmér om de
fortlöpande spaningarna?
- O ja, svarade Jutterström.
Ett antal texter, som sades utgöra
resultatet av detta märkliga samarbete,
publicerades i DN sommaren 1987. Men
reportagen, som påstods vara byggda på
82 samtal på Holmérs tjänsterum, hade i
själva verket yxats till långt i efterhand.
Den utsända reportera hade varit synlig på
polishuset en enda gång, inte 82.
Varför denna förljugna cirkus? Varför
DN i knät på en spaningsledare? Detta är
och förblir en central fråga.
o Det falska Christer Pettersson-spåret
har alltid, ända fram till i dag, omhuldats
av Dagens Nyheter. Lisbeth Palmes
utpekande i tingsrätten av Christer
Pettersson blev till krigsrubrik i
Jutterströms DN, och när Pelle Svensson
för ett par månader sedan spelade upp en
makaber fars ansågs farsen i högsta grad
värd långa recensioner i DN.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
