Note: This work was first published in 1993, less than 70 years ago. Sven Anér died in 2018, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr 6
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
10
PALME-nytt
för den svenska polisen i den kurdiska flyktingmiljön. I sammanhanget är det tänkt att
huggning ska användas som arbetsmetod. Precis som Lidbotn blir statsministern orolig och
upprörd. Samtalet leder dock inte till några initiativ för att avstyra vad som planeras.
Så långt Lidboms minnesbilder i denna senaste version. Och för all del: i viktiga avseenden
är situationen på valborgsmässoafton -88 precis som han beskriver den. PKK:s förre
Europachef Ali Cetiner, anstiftare av flera mord, har anlänt till Sverige tidigare under året och
uppehåller sig i Stockholm under falskt namn beskyddad av säpos ledande Palmeutredare
Kegö och Barrling. De konkreta önskemålen från deras sida är att han ska flytta in i en
specialpreparerad bostad med inbyggd buggningsutrustning. Där ska han ta emot kurdiska
besökare som tror att han är representant för PKK:s generalsekreterare Abdullah Öcalan.
Men när detta är sagt har vi också räknat upp all den sanning som kan inrymmas i Lidboms
beskrivning av saken. Vad han försöker smussla undan är att det inte alls är säpo som ligger
bakom buggningsplanema utan hans egen gode vän Ebbe Carlsson. Ja, i själva verket är Ebbes
mycket ambitiösa insatser för detta projekt föranledda av att säpos operative chef P-G Näss
direkt motsatt sig att ta Cetiner till Sverige och bestämt sagt nej till ytterligare illegala
avlyssningar i PKK-spåret. Detta beror inte på någon principiell vilja att lyda lagarna från Näss
sida: han har tillsammans med Holmér varit involverad i ett antal buggningsoperationer mot
kurdiska flyktingar - och för övrigt förekommer den illegala arbetsmetoden tämligen ofta inom
ramen för säpos kontraspionage. Men sedan Holmér avgått har Näss gradvis tappat intresset för
dyrbara och personalkrävande åtgärder i syfte att samla eventuella bevis för att PKK mördat
Palme.
Ebbe Carlsson har kommit in i bilden som Kegös och Barrlings tillskyndare sedan dessa
klagat hos Holmér över Näss njugga attityd. Och Ebbe drar raskt igång en raffinerad
viskningskampanj om att Näss inte har rent mjöl i påsen - kanske är det rentav så, antyder
Ebbe. att den höge säpomannen är KGB-agent...
Cetiner kommer till Sverige utan att ha fatt någon klarsignal från Näss. Och bakom ryggen
säpos operative chef ser Ebbe till att bekosta det planerade buggningsprojektet genom att
införskaffa ett frikostigt lån från finansmannen Tomas Fischer. Dessutom: eftersom inte
avlyssningsutrustningen kan rekvireras genom säpos interna kanaler ordnar Ebbe så att en av
Holmérs gamla bekanta, den högerextreme vapenhandlaren ”0”, genomför upphandlingen på
privat väg.
I intervjuboken uppehåller sig förstås inte Lidbom vid dessa besvärande omständigheter
eftersom de undergräver bilden av att den planerade avlyssningen var en intern
säpoangelägenhet. Men helt kan lian förstås inte trolla bort sin gamle vän Ebbe Carlsson från
Ebbe Carlssonaffären. Han löser problemet genom att skissera en bild av förlagsmannen som
en lite sorglig gestalt utan någon egentlig roll i vare sig politiken eller polisutredningen - men
med en väl utvecklad förmåga att göra PR för sig själv.
Enligt Lidbom hade helt enkelt den hivsmittade Ebbe gripits av en förvriden längtan efter att
avsluta livet med en stor show och därför kommit att ägna sig åt vissa huvudlösheter i samband
med Palmeutredningen.
I princip skulle det förstås kunna förhålla sig så att Ebbe Carlsson drevs av lite patetiska
privata motiv. Men det förklarar inte den märkliga omständighet som också framskymtar i
Lidboms bok: att justitieminister Anna-Greta Leijon, rikspolischefen Nils Erik Åhmansson och
säpochefen Sune Sandström lydigt installerade sig i rollerna som den äventyrlige
förlagsmannens "marionetter”.
Ebbes säregna inflytande blir begripligt enbart i ljuset av något som Lidbom förtvivlat
försöker dölja: att det var han själv som kraftfullt banade väg i polishuset för sin gode vän.
Så här var det nämligen: för att Ebbe skulle lyckas med sin sofistikerade planering krävdes
att han jobbade tätt tillsammans med Kegö och Barrling. Sådant samröre med säkerhetspolisen
är normalt sett en omöjlighet för privatpersoner. Men när Ingvar Carlssons förtrogne, självaste
ordföranden i säpokommittén, gick i god för Ebbe hos såväl den nytilIsatte rikspolischefen
Åhmansson som den nästan lika nytillsatte säpochefen Sandström kom saken i en annan dager.
6/97:10
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
