Note: This work was first published in 1993, less than 70 years ago. Sven Anér died in 2018, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr 7
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
5
PALME-nytt
”14 polisbilar
ögonblickligen
på plats!”
3.8.1997.
inlägg av Sven Anér för Arbetaren, tacksam för
publicering. Kollegial hälsning
/Jag vet ännu inte ont Arbetaren kommer att
publicera artikeln!.
Den bok som lägerkommendanten Rudolf
Höss skrev om sina år som chef Jor
Auschwitz, är, skriver Magnus Säll i
Arbetaren nr 31, ’’fruktansvärd läsning. En
av de mest isande färder in i mörkrets
hjärta man kan göra’’.
Förvisso. En skakad svensk betraktar mot slutet av
1990-talet en till synes pervers, förvriden historisk
situation. Outsagt ställer sig Magnus Säll på den
oförvitlige åskådarens oförvitliga estrad. Kunde det
ha hänt hos oss?
Det är, som alltid, en svart och hisnande fråga.
Men i Sverige? Som blev folkhemmet på Per Albins
30-tal och som väl fortfar ande är ett folkhem?
Befolkat av de i princip laglydiga? Skulle den
genomsyrande ondskan någonsin kunna ha nått
Sverige? Kunna nå Sverige?
Mina reflexioner har en konkret bakgrund.
Torsdagen den 31 juli i år, klockan 14.15,
hade jag ett avtalat sammanträffande med
den tämligen nyutnäninde chefen för
rikskriminalen Lars Nylén. Vi hade haft en
del korrespondens och utväxlat ett par
telefonsamtal, men vi hade aldrig mötts.
Lars Nylén tog emot i det rum vid Polhemsgatan
30 där- Tommy Lindström en gång satt. Då var
chefens skinnfåtölj vid och ljus brun, medan den nu
var något mera komprimerad och gick i grönt.
Jag hade föreslagit följande samtalsämne:
Manipulerades det protokoll som
polisinspektören Birgitta Brolund under
Olof Palmes mordnatt förde i
Stockholmspolisens sambandscentral?
Ingen liten, ingen obetydlig fråga, som synes. Har
protokollet manipulerats saknar mordnattens
polisiära redovisning all stadga. Ljudbandningen av
sambandscentralens. SBCs. radiotrafik var av
outredd anledning frånkopplad(!), datoriseringen av
de s k JM, ingripandemeddelandena, var inte
vattentätare än att dessa kunde efterdateras(l) och
därmed tappa allt bevisvärde. Kvar fanns då
protokollet. Borde ha funnits.
Och ett protokoll fördes, men hur och när är ovisst.
Polisinspektören Birgitta Brolund påstås ha rafsat åt
sig fel blankett, avsedd för de små brotten, inte för
de stora, statsministennorden. Och hur dags hon
väl kom i gång med att skriva är också ovisst.
Hennes första notering behandlar, efter en koit
händelseingress, det påstådda förhållandet att
fjorton (14l) radiobilar omedelbart kallats till
brottsplatsen. Olof Palme sköts ca 23.21.20.
Hundra sekunder senare skulle fjorton bilar, av
dessa två piketer, finnas på plats!
Söderström finns inte med
Läs från protokollets första sida. Efter de fjorton
bilania kommer ett litet antal noteringar, men inte de
noteringar som borde ha varit de självfallna,
nämligen SBCs kontakter med poliskommissarie
Gösta Söderström, förste polisman på plats (den
uppgiften har- aldrig ifrågasatts) och därmed
automatiskt insatschef. Av de datoratskrivna
ingripandemeddelandena framgår att Söderström
hörde av sig till SBC klockan 23.31 samt inte minst
klockan 23.35. då han med de dramatiska orden
"Offret är statsministern!" gav upptakten till
Sveriges största och mörkaste verklighetsdrama.
Men, som synes, finns varken 23.31 eller
23.35 med på protokollraderna, och den
stabile Gösta Söderström är helt
bortopererad. Ar det den genomsyrande
ondskan som nått Sverige?
Vad har då faktiskt hänt med den protokollerande
Birgitta Brolund? Ja, det är frågan. Hon har på sin
tid uttalat sig för juristkommissionens utfrågare
-som var noggranna samtidigt som de lämnade stora
vita fläckar - och den bild hon ger är en av kaos och
förvirring och jag gjorde så gott jag kunde. Men det
märkliga är att detta kaos och denna förvirring syns
ha uppstått omedelbart, under den första minuten,
trots att ingen då visste mer än att ett skott fallit och
att någon eventuellt skadats; tyvärr en ren
slentrianhändelse i Stockholm en
vinterfredagskväll. Det är först efter Söderströms
23.35-besked som en förvirring möjligen kan
förklaras, aldrig försvaras.
Nå, Brolund har väl ändå fört ett protokoll? Inte
enligt handboken, men handböcker skuffas alltid
undan i sekundkriser. Det finns dock ett protokoll
-ja gör det det?
Läsare av Arbetaren, /nå ja, läsare av
PALME-nytt i varje fall/ studera protokollets första
sida VSidan 10 i dettaPALME-nytt!/ Texten löper
utan stress. De fjorton bilama är snyggt och städat
uppräknade, utan dan’ på pennan, och plats har det
funnits för dem trots att den sista inte är IM-klockad
förrän 23.37!
Inga omtagningar, inga överstrykningar, ingen
hets. Och de fyra följande sidorna löper lika lugnt
och sedigt - sätt er själva in i situationen! Det har
7/97:5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
