Note: This work was first published in 1993, less than 70 years ago. Sven Anér died in 2018, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr 10
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PALME-nytt
15
deras budskap stod för. Sedan jag återvänt från exilen i Stockholm till mina fäders
Skåneland, har kontakterna varit sporadiska men de har ändå hållit i sig. Våra värderingar
och intressen om lite av varje har alltid legat nära varandra, inte minst inom polisyrket med
förtecken av plikttrohet, sanning och rätt. Med min kännedom om Gösta, är det minst sagt
förvånande, att han på styrt sätt har blivit till en person inom Palmeutredningens ram som
inte ens en gång är värd att höra! Det är minst sagt misskrediterande för vem som helst att
utpekas och värderas på det här sättet och det leder också till en form av hjälplös bitterhet
mot de som iscensatt en sådan förnedrande behandling.
Och ändå är det så att Gösta Söderström säkert kan l:a kap i kriminalkommissarie Otto
Wendels och Arne Svenssons detaljrika ”bibel” om brottsplatsundersökning i frågorna om
”Hur skall den polisman uppträda, som kommer först till en brottsplats?”, ty med Wendels
ord: ”Brottsplatsen är nämlig en det ställe, varifrån alla trådar utlöper.” och jag är därför
säker på att Gösta haft Wendels ord i sitt minne: ”Så noggranna tidsuppgifter som möjligt”
och dessutom alla de andra anvisningarna i detta kriminalvetenskapliga verk åt de som
först kommer till platsen för ett grovt brott. Detta också sett mot bakgrund av Gösta
Söderströms allmänna noggrannhet och kunnighet.
Vi kan vara överens om, att alla detaljer i det första skedet, uppdelade var för sig, kan vid
en senare sammanställning bli till en enhet av helt avgörande betydelse. I denna ”enhet”
ingår naturligtvis eventuella vittnesuppgifter, men ofta är det ju så att det inte finns några
vittnen och då måste ju, med Otto Wendels ord, ”de döda tala” genom
brottsplatsundersökaren och andra.
Men då det gäller avrättningen av Olof Palme fanns det faktiskt åsyna vittnen, som, med
undantag för den chockskadade Lisbeth Palme, skulle vara det redskap som skulle kunna
tala på den dödes vägnar. Jag tänker då i första hand på vittnet ”Martin”, som enligt
journalisten Thomas Rangers bok sitter i sin bil ”På första parkett” och ser den väntande
mannen vid Dekorims fönster och paret, som senare visar sig vara Olof Palme och hans
hustru, komma gående mot och förbi mannen. ”Martin” har ju tydligen noggrant beskrivit
den här situationen för Ranger och likaledes att mannen ”tar några steg” innan han greppar
tag i Palme med ena handen och skjuter två skott på nära håll mot Palmes rygg med en
pistol eller revolver, som han har i den andra handen.
Då är frågan, vilken roll fick ”Martin” i den förut omtalade konfrontationen? Såvitt jag
förstått är svaret, - han fick ingen roll, åtminstone inte då hans minne var färskt och
opåverkat! Detta trots att ”Martin” tydligen är den enda person som sett hela dramat
framför sig och som framför allt sett hur den okände skytten rör sig på gatan, först efter
paret och därefter då han avlägsnar sig från brottsplatsen. Viktiga synminnen inte bara vad
det gäller utseende och kläder utan framfor allt hur han rör sig. Kanske är det möjligt att
”Martin”, vid rätt utförd konfrontation, skulle kunnat peka ut en av figurantema just
genom dennes gång- och kroppsrörelser eller också utesluta samtliga. Det senare var ju
naturligtvis en risk just i det skedet då man tydligen gjorde allt för att en av dem skulle se
särskilt misstänkt ut!
Förutom ”Martin” fanns det enligt Thomas Ranger fler än ”Martin” i närheten av
brottsplatsen, som kanske kunde bidraga med andra puzzelbitar, men ”Martin” är den som
sett hela förloppet. Kanske skulle man rent av få bekräftelse på om det verkligen fanns
”polis på plats före mordet”?, eventuellt jagande den okände skytten. Det skulle därför
vara av intresse att ta del av de förhörsprotokoll i original som upprättats. De bör ju nu vara
10/97:15
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
