Note: This work was first published in 1993, less than 70 years ago. Sven Anér died in 2018, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr 11
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
6
PALME-nytt
Laila Frei valds:
Vad gör du åt
Ulf Lingärde?
PALME-nytt • eller rättare sagt dess
redaktör - skriver till justitieminister Laila
Freivalds och ställer frågor som känns
väsentliga - bortkastat arbete? Jag tror inte
det. Laila Freivalds svarar ofta ofta på
mina brev, och är jag inte nöjd med
innehållet kan det ju vara mig det är fel på.
Det är nog många fel på mig, men
antagligen är de inte värre än att de kan
rättas till i en öppen debatt - den sortens
debatt som jag ju kräver i fallet Lingärde.
Över till Laila Freivalds:
7.11.1997.
Justitieminister Laila Freivalds
103 33 Stockholm.
Laila Freivalds - Du har vid flera tillfällen rått mig
att i Palme-ärenden ta kontakt icke med dig utan
med granskningskommissionen.
Jag har då, senast i mitt senaste brev till dig,
konstaterat att jag sällan eller aldrig får något svar i
sakfrågor från granskningskommissionen samt att
denna uppenbarligen ej betraktar sig som någon
informationsbyrå.
Sakförhållandet är dock betydligt allvarligare. Jag
hänvisar dig till detta fax samt till två samtidigt
faxade brevkopior.
Det är sålunda först den 20 oktober i år, 1997,
som granskningskommissionen, på rikskriminalens
specificerade begäran, översänder den s k
Lingärde-promemorian, vilken inkom till den
dåvarande medborgarkommissionen, under
Marjasin, den 2 maj 1995!
Uppenbarligen har varken Marjasin eller hans
efterträdare Ericsson ansett det ingå i deras
tjänsteutövning att i frågor som kunnat bedömas
vara väsentliga för Palme-utredningen ta kontakt
med rikskriminalens Palme-enhet. Utan dokument
som (kanske rent slumpmässigt, eftersom den
vanliga svensken inte kan skilja mellan polisens
Palme-utredning och Maijasin/Ericssons
Palme-utredning) råkar hamna hos kommissionen delges
inte polisen - och antagligen inte vice versa.
Med andra ord: vilka dokument, som vore av vitalt
intresse för polisens utredare, undanhålls dessa
utredare? Ar det rent av så, Laila Freivalds. att vi
omedelbart behöver en n v instans som
kontrollerar granskningskommissionen? Jag menar
allvar. Hur många dokument har låsts in av
granskningskommissionen, under
Maijasin/Kjellssons och Ericsson/Axbergers tid?
Jag har besökt kommissionens registratur vid två
tillfällen, men jag har inte sett Lingärdes
promemoria. Jag k a n ha kommit just i skarven
före eller efter maj 1995 och missat skrivelsen, men
det tror jag inte.
Och vilka regler gäller - eller borde gälla - för
samarbetet granskmngskommissionen/rikskrim och
vice versa? Total öppenhet? Eller anses det att
granskningskommissionen är överordnad rikskrim
och därför inte bör yppa sina djupaste hemligheter
för det möjligen misstänkta rikskrim?
I fallet Lingärde-promemorian har alltså detta hänt:
Svenska myndigheter får den 2 maj 1995 reda på att
en utredare med säkerhetsbakgrund, Ulf Lingärde,
dokumenterat osannolikt dramatiska uppgifter
rörande personer som kan vara involverade i
Palme-ärendet. Men kommissionen gör ingenting
-mer än sätter in rapporten i en pärm, vilken
kanske undanhålls mig vid formellt besök hos
kommissionens registratur.
”Peter Wallenberg inblandad? Haha, så dumt, in
med lingärdes PM i den innersta pärmen!”
Att Palme-enheten efter två och ett halvt år
verkligen får tillgång till promemorian
sammanhänger enbart med att iag informerar
Lars Nvlén på rikskrim som därefter beordrar Åke
Röst att begära in den.
Är ni en samling amatörer, Laila Freivalds? Eller är
ni något mycket värre, nämligen avsiktliga
fördöljare av sanningar kring mordet på en
statsminister?
Jag önskar ditt svar. Brevet går även till Lars
Nylén, rikskrim.
Engagerad hälsning
Något svar har jag ännu inte fått, men jag
skulle tro att det kommer.
I fallet Olof Palmes död har många
misstag begåtts. Snabba misstag, möjligen
oundvikliga misstag. Men det största, mest
beklämmande fel som de snart tolv åren
kan uppvisa är svenska mediers brottsliga
tystnad kring väsentligheter i
Palme-affären, en tystnad parad med en hetsjakt
utan all like mot Christer Pettersson.
PALME-nytt har, under nära fem års tid,
utan att någonsin sväva på målet förklarat
Christer Pettersson oskyldig i
Palme-ärendet. Forskare som om tio dr läser DN
eller Aftonbladet kommer att hisna. SA.
11/97:6
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
