Note: This work was first published in 1993, less than 70 years ago. Sven Anér died in 2018, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr 4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
8
PALME-nytt
regeringen, vilket var en betydligt högre instans än jag hade kunnat
hoppas på. Det blev vid vårt samtal alldeles tydligt att Pöiklik sa det
han hade order att säga. Han vek inte en tum, men jag såg ju på hans min
och hans kroppsspråk att han som privatperson tänkte något helt annat.
Men som tjänsteman var han tvungen att säga att den sanningen som
finns det är den sanning som blivit framlagd av den internationella
haverikommissionen. Någon annan sanning tänker inte esterna någonsin
leta efter. För resten har det börjat gå lång tid, och så börjar det
kosta pengar, och Estland har inte några pengar att lägga ner på det här
ytterligare. Och sorgen avtår. En rätt fantastisk attityd, tänker jag,
inte från Pöikliks utan från den estniska regeringens sida.
Jag frågar Pöiklik - där vi sitter i en gnistrande vacker antichambre
i pärlgrått och med den omstridde Konstantin Päts, 1874-1956, stirrande
på oss från en ultramodernistisk oljemålning - om han har några papper
att ge mig; jag hade vid ett tidigare telefonsamtal hemifrån Sverige
fått den uppfattningen att Pöiklik skulle ha vissa dokument att visa.
Så var nu knappast fallet. Han gav mig en tjock förteckning, där med
stora bokstäver fanns listade de 852 personer som numera alltid uppges
vara de omkomna. Antalet, 852, var ju ingen nyhet för mig, men listan
var ändå något av en innovation; tidigare hade jag endast sett listor
över samtliga ombordvarande, 989, varifrån jag fått dra det uppgivna
antalet räddade, 137 = 852. Men här kunde nu Pöiklik, med något av
definitiv stolthet, verkade det, visa upp den finala listan: 852
omkomna. Den estniska regeringens meddelande till omvärlden. Så här var
det, och så här är det. 852. På 31 sidor, med alla namnen i versaler:
852. Sorgen avtar.
Jag visade Pöiklik min kriskommissionslista från den 30
september och bad honom kommentera. Han svarade bland annat att Estland
var ett ungt land som befriad nation och att det inte är underligt om
saker och ting blir fel. Jag drog mitt hållbaraste argument: det går
inte att, på fem listor, först räddas och därefter förklaras omkommen.
Motsatt ordning är förstås tänkbar, men inte den här.
Pöjklik sa att den estniska regeringen, så vitt han visste, inte hade
tillgång till den lista jag visade upp, varför han undrade om han finge
ta en kopia, vilket jag sa ginge bra. Pöjklik försvann in i de
administrativa salarna och lät mig ensam, på en av de spröda pärlgrå
stolarna, reflektera över världens underligheter. Den estniska
regeringen inhämtar information om sin egen katastrof från en svensk
journalist som tagit båten över. Världens underligheter.
Medan jag skriver, lördagen den 31 mars 2001, kommer en bekant i
den yngre medelåldern in på kaffe. Han är omvärvd av datorkunnande,
mobiltelefoni, you name it, och han ser med lätt undran på oss
ålderstigna som inte har hans sesam öppna dig - och inte verkar sakna
tillgång till alla nutidens koder. Han - och alla mina
journalistkolleger - har dessa teknikens koder, men har de
informationens självklara nycklar, dessa som skulle kunna hjälpa dem att
hitta de sanningar som dagens tystnad döljer?
Skriver jag för krångligt? Jag menar ju helt enkelt: varför hittar i
dag ingen av mina kolleger Estonia? Varför är namn som Leiger och Miiiir
och Piht och systrarna Veide totalt okända? Och skulle de någonstans
vara kända, varför är de då tabu? Tabu - vilket bedövande farligt ord
för nyhetens journalister
Vidare - in i de dokument som ska bilda stommen i
ESTONIA - nya sanningar!
Av Sven Anér. 139 kronor, postgiro 75 05 55-5 - med bl a 32 aldrig
tidigare visade, avslöjande regeringsdokument! Läs, analysera!
4/01:8
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
