Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Huru jag kom till Amerika
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ett värre lif, innan vi alla kommo i väg och de skildra liniernas
agenter fått utsorterade hvar och en sina emigranter. När det
äntligen var undanstökadt, bar det i väg till hotellen.
I vårt hotell voro redan flera hundra förut anlända emigranter
samlade, och vi voro nästan alla skandinaver.
Såväl i hotellets gård, som å gatan utanför, rådde det mest
brokiga folklif; det var som en marknad, ty där kommersades
väldeliga. Judinnor, unga och gamla män, flickor och pojkar,
de senare skoputsare, sprungo omkring och gjorde affärer. Såväl
i hotellet, som midt emot på andra sidan gatan, hade vexeljudar
sina affärer; äfven där gick kommersen lifligt, ty vexlarna hade
vid sidan af sina affärer äfven allt möjligt kram att sälja. Att
saloonegarne (krögarne) icke blefvo behandlade som styfbarn,
utan också fingo en släng af slefven, behöfver jag väl knappast
nämna. En hel del tvifvelaktiga existenser, däribland riktiga
boffysionomier, omsvärmade emigranterna, så att det var bäst att
ha ögonen med sig, om man ville ha sin reskassa och ur i behåll.
Sedan det blifvit mörkt, tändes väldiga lyktor å gården,
och nu började en animerad bal vid tonerna af fioler och
»piglock», som slutade först vid midnatt; mången fager ungmö och
rasker ungersven togo sig säkert för sista gången en svängom i den
gamla världen, likasom det var den första de tog sig i Liverpool.
På morgonen vid 9-tiden började man forsla emigranterna
ned till hamnen. De från föregående dagen bekanta väldiga
omnibussarne, körda af sina stormbeprydda kuskar, rullade fram
en efter annan för att få sin laddning. Hela affärden med dess
brokiga lif och tummel var effektfullt och intressant att skåda,
hvarför jag stannade, ända tills sista vagnen gaf sig i väg.
Anlända till hamnen, fingo vi gå ombord å en ångare, som
förde oss ut till kolossen »Cymric» (Hvita Stjärnliniens näst störste
ångare), hvilken låg färdig att mottaga oss.
Det tog tid, innan vi alla embarkeradt, så att först vid
1/2 4-tiden på e. m. lättade »Cymric» ankaret och ångade åstad
med den nya världens väldiga metropol, New-York, som första
målet för vår resa.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
