Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lifvet ombord på en emigrantångare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Var det då vackert väder, samlade de kring sig flertalet passagerare,
som genom lifliga handklappningar gåfvo sitt bifall
till känna.
Det skedde så många upptåg om bord, att jag en dag
beslöt att också ställa till ett litet extra nöje. Det var tisdagen
den 11 September; vi hade varit på sjön öfver 4 dagar och
befunno oss på 49,26 latitud och 36,39 longitud, 1,100 engelska mil
ute på Atlanten. Först sände jag med stor pomp och ståt en
hälsning till Europa i en väl tillkorkad flaska med uppmaning
till den eventuelle upphittaren att skicka den vidare till
Social-Demokratens redaktion, Stockholm; därpå uppfyllde jag ett löfte,
som jag gifvit några medlemmar af Ny Tids redaktion i Göteborg,
då jag på hotell Kristianias schweizeri med dem tömde
en afskedsbägare; jag offrade min stråhatt åt Neptun för en god
och lycklig resa, ett offer, som den ärade sjöguden antagligen
ansåg för ringa, ty dagen efter begynte en storm, hvarom mera
sedan. Nå ja, hatten var gammal och behöfde tvättas, men jag
tyckte, det kunde han själf styra om, ty där han härskar är ju
icke brist på vatten. När detta högtidligt var undanstökadt,
uppsände jag tre drakar. Först lät jag Jeurlings avisa
»Stockholmstidningen» starta. Den flög med hvinande fart ut öfver
Atlanten, och det tog en god stund, innan den omslöts af hafvets
vida famn. Sedan lät jag den lilla blekröda »Dagen» gå till
väders; den krånglade in sig i tågverket – den krånglar ju alltid
in sig! –, trasades sönder, samt föll ned strax utanför
relingen. Ett dåligt förebud tänkte jag för mig själf. Sist blef
det Social-Demokratens tur. Den steg stolt till väders, men slog
så emot seglen, ty vi hade för tillfället äfven segel uppe, att
jag trodde, den skulle gå åt fanders, så som så många önskat,
men så kom en bris och förde den ned och rakt i famnen på
en svensk-amerikansk arbetare, som stod långt borta i aktern.
»Bravo!» ropade jag, »så skall det vara! arbetarne skola mottaga
arbetarnes tidningar som sina bästa vänner, ty de äro deras
bästa talsmän»!
Jubel och handklappningar!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
