Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En storm på hafvet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sådan storm, då äro vi förlorade. Men är det möjligt att maskinerna
och propellrarne kunna hålla?»
För hvar gång fören dök så långt ner att propellrarne
kommo öfver vattnet, hördes det och kändes det, som om
hela det väldiga skrofvet remnade midt itu. När aktern dök ned,
och propellrarne slogo mot de upprörda vattenmassorna, lät det
som väldiga kanonskott. Det var fasansfullt. Det lider dessutom
mot kvällen. Om ett par tre timmar skulle det vara bälgmörkt
i detta förfärliga väder och ute, långt ute på vida hafvet.
En hvar kände sig hemsk till mods.
För att läsaren skall få ett begrepp tillnärmelsevis om, hur
stark den storm var, som vi råkade ut för, skall jag här lämna
några upplysningar, jag genom tolk erhöll af en af officerarne
ombord. Vindens styrka beräknas, enligt engelsk-amerikanska
sjömanstermer, från 0 till 12. 0 är stilla och 12 den högsta
vindstyrkan, då är det den starkaste orkan eller cyklon. Den
storm vi redo ut, var, när den var som starkast, något öfver 10.
Då stormen öfverstiger 10, börjar orkan. Att stormen var svår,
framgår äfven däraf, att Cymric det dygnet endast gick 218
engelska mil, annars var det vanliga 340 à 350 mil pr dygn.
Omkring 2 timmar rasade orkanen. Vid 5-tiden på e. m. hade
den nått sin höjdpunkt, sedan började den att mojna af.
Men hvad är ändå icke människan för en förunderlig varelse!
Medan stormen rasade som värst och så länge det var
dager och ljust, så att det skräckinjagande natursceneriet kunde
ses, ingöt det respekt och fruktan hos alla. En del blefvo så
gudligt anlagda, att de kunnat glädja själfva englarne i himmelen.
De i »bönkammaren» psalm- och sankey-sjungande hade
en stor dag, den eftermiddagen. Men sorgligt nog måste jag
tillstå, att i och med det att stormen bedarrade, var det slut med
gudligheten; den aftog proportionsvis med stormen. På kvällen
stod glädjen åter högt i tak, nojset och kurtisen bland de unga
begynte igen, fiolerna och »piglocken» kommo fram, och redan
vid 8-tiden var en treflig bal arrangerad, en bal som var ett
verkligt nöje att åse. Sjön gick ännu mycket hög, den väldiga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
