Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Olje- och koldistrikten i Pennsylvania
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
järnväg anländer till New-York, är att se världsstadens droskkuskar
i »arbete». Den morgon, jag från Boston kom till New-York,
fick jag härtill ett utmärkt tillfälle, medan jag lät borsta
mina stöflar. I förbigående sagdt får man säkerligen ej sina
skoplagg så väl putsade som i Amerika. Utanför järnvägsstationerna,
hotellen, saloonerna, i gathörnen, hafva skoputsarne
sina affärer under sommaren; under vintermånaderna flyttas
affären in i lokalen. Man stiger upp i upphöjda länstolar och
placerar bekvämt sin kroppshydda; medan man studerar sin
tidning eller det rörliga lifvet omkring, arbetar en neger i sitt
anletes svett på att få ens fot-fodral lika så svarta, blanka och
skinande som hans eget skinn. Hela proceduren kostar endast
5 cents, och det är den ärligt värd.
Alltnog, medan mina stöflar försattes i ett mera gentlemannaaktigt
skick, betraktade jag droskkuskarne. Utanför stationen – det var vid 42:dra gatan – höllo minst ett femtiotal
droskor eller »cabs», såsom de kallas på engelska. I New-York
äro alla droskkuskar iförda långa, svarta lifrockar och svarta,
höga hattar. Kuskarne stodo uppradade utanför gatan, så nära
trottoaren de kunde komma, och alla skreko de »cab! cab! cab!»
i det de med högra handens pekfinger omväxlande pekade på
den resande, de sökte få tag i, och på den »cab» som var deras.
Det var ett öronbedöfvande lif och oväsen, men hela den bullrande
scenen erbjöd en så skojfrisk anblick och gjorde på mig
ett så lifligt intryck, att jag länge efteråt hörde »cab, cab, cab»
susa i mina öron. Ofrivilligt förde tanken mig hem till Sverige,
till »ankdammen» i Tivoli, som Hazelius nu lagt beslag på.
Efter en angenäm järnvägsresa, hvarunder jag passerade
Philadelfia, Baltimore, Harrisburg, Williamsport och Ridgway,
anlände jag till Kane, en stad som ligger cirka 500 engelska
mil från New-York och 2,100 fot öfver hafvet på högsta punkten
af den ås, som under namn af Alleghanybergen sträcker sig
genom Pennsylvania. Staden är belägen midt i »oljedistriktet»
och har omkr. 8,000 invånare, hvaraf 2,000 svenskar. Rundtomkring
staden ligga otaliga petroleumbrunnar. Huru stort det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
