Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ohio, Indiana och Illinois genom kupéfönstret
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Här är slättland med något skog i bakgrunden, påminnande om
trakten kring Uppsala. Att det var ett bördigt land, kunde
man se, oaktadt skörden till större delen var för länge sedan
inhöstad; det enda, som ännu stod ute förutom rotfrukterna, var
majsen, hvars afskurna stora, kraftiga, gula kornstockar lågo
uppstaplade i stora högar på fälten, som tåget passerade förbi.
Färden gick förbi städerna Rochester, Alliance, Mansfield, Ada
och Lafayette m. fl. Omkring Lima lågo en mängd oljebrunnar;
det fans således olja äfven i Ohio. Då vi nalkades Indiana,
kommo inom synhåll de första prärierna, dessa oändliga slätter,
som gifva landskapet i vestern dess egendomliga karaktär. Det
manshöga, förvissnade, sträfva präriegräset gaf slätten ett ödsligt,
tröstlöst utseende; endast i närheten af städerna ter det sig
någorlunda. civiliseradt. Den sorgligaste anblicken erbjödo de
dödas hviloställen, begrafningsplatserna. I Amerika fins som
bekant ingen statskyrka, hvart religiöst samfund har i de större
samhällena sina kapell och kyrkogårdar; i de mindre kommunerna
är det endast de större religiösa samfunden, som ha råd att ha
egna kyrkogårdar; de mindre sekterna få mot betalning där inhysa
sina döda. Visserligen finnas fattigbegrafningsplatser de s. k.
»Potters Fields » (krukomakarens åker), hvilka egas af kommunen,
men då det anses för en skandal och skam att bli begrafven å
dessa platser, så är det endast de mest elända eller urspårade,
de som sakna slägt, vänner och anförvandter, stackare, som dö
på gatorna, i fängelserna, på dårhusen eller fattiginrättningarne,
hvilka få sin sista hviloplats i »Potters Field». De religiösa
samfundens begrafningsplatser ute på prärien gjorde som sagdt
ett dystert, nedslående intryck. Ingen skugga från trädens
kronor kastades ut öfver grafvarne, där monumenten stodo lika
kalla och bleka som folket själft – en trogen bild af nationen.
Huru mången landsman och landsmaninna hvilar icke här ute,
tänkte jag. När de legat på sitt yttersta och låtit blicken ila
ut, långt ut öfver den oändliga, ödsliga prärien, ha de ej månne
känt ett djupt vemod i sinnet vid tanken på hembygden, ha de
ej i tankarne jämfört dess härliga nejder med denna öde prärie
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
