Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nordligaste hörnet af Minnesota
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
individ går och dinglar med en revolver i fickan, sitter den likväl
ej så löst, som man skulle kunna tro och vanligen föreställer sig.
De bruka den mera till att skrämma hvarandra med, väl vetande
att efter ett mord oftast väntar en raskt expedierad lynchuing.
Händer det emellertid, att en stackars sate råkar illa ut, får det
mest skrifvas på olycksfallens konto. När man i samlingsrummet
i ett sådant hotell – alla hotell, bättre och sämre, ha
ett stort samlingsrum, där gästerna sitta och hänga om dagarne
läsande sina tidningar, diskuterande o. s. v. – studerar fysionomierna,
där de sitta hopkrupna kring den midt i rummet
stående kakelugnen, så har man ett ypperligt tillfälle att iakttaga
förhållandena i nordvästern. De, som ännu ha godt om
»money» eller haft tur vid spelbordet, se vräkiga ut, där de vårdslöst
kasta sig ned på stolen, hvilken de helt nonchalant försätta
i en gungande rörelse. Andra däremot, hvilkas »semester» är
slut, därför att portmonnäen är tom, och hvilka nu måste
tänka på att åter ge sig i väg ut till skogarne eller grufvorna och
slita ihop mera »money», se allt annat än glada och belåtna ut.
På ett sådant hotell lade jag särskildt märke till en, som man
berättade mig för fjorton dagar sedan hade kommit vräkig och
strålande af lycka och fröjd från skogarne med öfver ett par hundra
dollars på fickan. På kvinnor, whisky och spel hade han nu offrat
hvarje cents och redan ett par, tre dagar varit pank. Nu satt han
och värmde sig hopkrupen vid kakelugnen, medan han lät blicken
glida ut mot gatan, där snön låg fotsdjup. Jag tyckte mig
kunna se, hvad han tänkte. Det var ungefär så här: »Hvilken
åsna jag varit! För de där 200 dollars, som jag nu förstört på
fjorton dagar och inte haft något nöje af alls, värdt att tala
om, hade jag kunnat lefva hela vintern som en gentleman nere i
Duluth, S:t Paul eller Minneapolis och haft det verkligen angenämt
och trefligt. Nu är det slut, och jag får ge mig ut
igen i denna hårda, kalla vinter, ut i skogarne att slita ondt;
det hade jag kunnat undvika, om jag bara varit klok. Åsna,
ge dig i väg!»
Så ungefär, tror jag, han tänkte, ty raskt reste han sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
