Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nordligaste hörnet af Minnesota
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
upp och gick fram till hotellvärden, som stod bakom disken.
Han slog näfven i skifvan och sade på ren svenska: »Låt mig
få en dollars till. Om en timma går jag till skogen, och ta
mej f–n, är jag här igen till jul och klarar upp affären och
stannar öfver vintern.» Han erhöll dollarn, och efter att ha
inmundigat en stor whisky och en »skonare» (en stor seidel öl)
gjorde han mititärisk hälsning, sade »goodby boys»! och
försvann.
Det möte, jag höll i Hibbing, var lustigt nog. Det hölls i
stadens teaterlokal och hade samlat öfver 200 personer. När jag
kom in i lokalen och kastade en blick ut öfver församlingen, hvars
öfvervägande flertal var skandinaver, såg jag genast, att en del
vistats rätt länge i dessa allt annat än civiliserade bygder. De voro
alla arbetare, dessa det hårda slitets män, hvilka under större delen
af sin vistelse i Amerika uppehållit sig på kulturens utkanter.
Endast ett helt litet fåtal kände till den modärna arbetarerörelsen.
Sedan jag slutat mitt anförande, som tycktes ha slagit bra an på
den församlade menigheten att döma af bravoropen och handklappningarne,
var det meningen att få en socialistisk klubb bildad, men
däraf blef intet, tack vare en »norsk norrman från Norge», som
varit där uppe i vildbygderna i öfver ett 20-tal år. Han begärde
ordet, men sade sig ha varit i Amerika så länge, att han ej kunde
uttrycka sig på »skandinaviska», utan ville hälst tala engelska.
Han fick naturligtvis ordet. Det första han gjorde, sedan
han väl kommit upp på scenen, var att draga af sig
rocken och kasta den bort i en vrå, därpå kaflade han upp
skjortärmarne, och när han var färdig därmed, begynte han sitt
anförande, hvaraf jag, som icke kunde engelska, ej begrep mycket.
Efter hvad jag sedan fick höra, utgjorde det ett sammelsurium
af allt möjligt, som ingen människa förstod. Han fortsatte att
tala och gestikulera i det oändliga. I början skrattade man åt
honom, men sedan började folket tröttna och den ene efter den
andre aflägsnade sig. Att få honom att sluta var fruktlöst, trots
alla försök. Han höll ut ända tills siste åhöraren troppat af.
Slutligen voro endast jag och två till kvar, nämligen ett par
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
