Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - S:t Paul och Minneapolis
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
egen moder Svea. Och glädjande nog kan jag säga, att de
flesta hade lyckats.
Andra därmot hade det nog bra i ekonomiskt hänseende,
men trifdes ej alls i Amerika. Jag lade märke till, att detta
särskildt var fallet med sådana, som kommit från städerna och
redan nått mogen ålder, när de utvandrade. Sålunda träffade
jag en fru, som i 30 år varit bosatt i Minneapolis och aldrig
trifts där. Hon var nu några och 60 år gammal och änka sedan
ett 20-tal år. Det var en f. d. Stockholmsfru, som, innan hon
och mannen, som var snickare, reste till Amerika, haft en liten
handelsaffär på söder. Hon stod sig för öfrigt godt, ägde ett
par, tre små hus tätt invid Missisippi och kunde ha varit millionärska,
om »flaxen» varit med. Då hon och mannen för
trettio år sedan kommo till Minneapolis, köpta de den jord, hon
ännu äger. Hade staden kommit att utveckla sig åt det hållet,
hade tomtprisen där stigit oerhördt. Men staden växte ut i en
annan riktning, och så blef det ingen större affär utaf. Nu hade
hon alla barnen vuxna, och hennes högsta önskan var att åter
få se Stockholm. »Jag säljer husen och reser till Sverge», sade
hon till mig en gång, då jag jämte hennes söner, båda socialister,
voro inbjudna till middag hos henne, »ty jag har aldrig»,
tillade hon, »en enda dag trifts här i landet, oaktadt jag alltid
haft det bra. Nu äro ni så stora, att ni kunna klara er utan mig».
Om hon gör allvar af sin resa, vet jag ej, men omöjligt är det
icke, ty det var en resolut gumma med ruter uti.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
