Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En svensk lifstidsfånge
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Den 27 nov. är en af de amerikanska national- eller högtidsdagarne; den
benämnes tacksägelsedagen eller »turkis»dagen, emedan man då allmänt
äter »turkis» (kalkonstek). Denna dag reste jag från Minneapolis och
Minnesota. Jag gick direkt från S. L. P. (socialistiska arbetarepartiets)
högkvarters möteslokal, där det sista mötet hölls. Jag talade för fullt hus
och för en mycket intresserad publik öfver »arbetarerörelsen i Sverge»,
skildrande de strider, det socialistiska arbetarepartiet fått föra här i
landet. Särskildt skildrade jag den jättestrid, som år 1899 fördes för
föreningsrätten, huru uppkomlingarne och baggbölarne i Norrland, dessa
brutala, hjärtlösa sågverkspatroner, och halländska textilfabrikanter midt
under strängaste vinter vräkte hundratals arbetare från sina bostäder, för det
de ej ville svika sin öfvertygelse och sina kamrater, utan stå kvar i
arbetareorganisationen. Jag såg månget öga tåras, och sedan jag slutat, hade
jag nöjet trycka hundratals händer till farväl. En kvinna yttrade till mig, i
det hon räckte mig sin hand till afsked: »Sådan behandling komma aldrig
arbetarne här att underkasta sig utan att »killa» (döda) åtminstone några
dylika tyranner, som så våldföra sig t. o. m. på kvinnor och barn». Jag
svarade: Ȁfven i Sverge finnas nog de, som skulle ha lust att genom en dylik
rask expediering befria sig från sina plågoandar, men vi svenska socialister
anse det straffet för lindrigt och tänka på en vida förfärligare hämd»,
svarade jag. Hon såg frågande på mig». Folkets öfvervägande massa kommer inom
kort, fortsatte jag, att genom vår propaganda vinnas för socialismen, och allt
eftersom organisationen går framåt, socialiseras den ena samhällsinstitutionen
efter den andra. Tror ni ej, att dessa undermålingar, dessa andliga parvenyer
få feber af förargelse och komma att lida helvetets alla kval, då de få se,
att alla deras ansträngningar att krossa socialismen blifva fruktlösa, ja,
kanske t. o. m. nödgas konstatera, att bland deras vänner och bekanta den ene
efter den andre går öfver till oss?» »Well; men det finns en sådan uppsjö på
dessa folktyranner, att, om några bli lynchade, skadar det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
