Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Edwin Markhams dikt: »Mannen med hackan»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Hvad känner han af toners milda flöden?
När fick han se, hur morgonrodnad färgar
De hvita topparne på sångens berg?
Hans skepnad täljer gamla oförrätter,
Och ryggen värker utaf tidens ve;
Han är den mänsklighet, som sviken, plundrar
På lifvets arf, går tyst i tunga fåror –
Men redan i sin tysynad är profet.
Jag spörjer er, I väldige på jorden:
Hur ha’n I tagit vara på er broder?
Det blr ett evrf att ställa fram för Gud!
Hur skall den krökta ryggen rätas då?
Hur göra blicken klar och käck igen?
Hur tända upp det ljus, som blifvit släckt,
Och fylla hopplös håg med sång och toner?
Och ännu ett, I väldige på jorden:
Hvad svaren I, när barkst hans stämma ryter
I kapp med storm, som skakar världens fogar?
Havd lott skall drabba konungar och troner
Och alla, som hans tunga öde skapat,
när då den stumma fasan äskar ljud
och kräfver högt sin rätt hos domens Gud?
-
När förestående dikt af Edwin Markham offentliggjordes i Amerika,
mottogs den med en exempelös entusiasm, beroende på dess gripande
tolkning af hvad tusende ana och känna, dess snillrika sanna målning af svalget
mellan den förslöade, förkrympte, under arbete dignanade arbetsslfven och den
socialt lyckligt lottade, med hans tillfällen till andlig kultivering och själslig odling.
Det var vid betraktande af den franske målaren Millets världsberömda
tafla (sid. 204-205) den första idén till dikten rann upp, för att slutligen taga
sig en form, hvilken med ett slag gjorde Markham berömd långt utanför
Amerikas gränser.
-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
