- Project Runeberg -  Ögonblicksbilder från en tripp till Amerika /
Boston

(1901) [MARC] Author: August Palm - Tema: Americana
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Boston.

Under min resa genom östern hade jag så att säga mitt hufvudkvarter i Boston. Det är nu en af den stora republikens vackraste städer. Enligt fjolårets folkräkning har staden 560,892 invånare, men räknar man med nära intill belägna förstäder och andra tätt befolkade orter, kan befolkningen beräknas utgöra inemot en million. I stadens centrum råder vissa timmar under dagen en oerhörd trafik. Då är det hardt när omöjligt för såväl gående som spårvagnar och åkdon att taga sig fram. Man har beräknat, att dagligen inemot 280,000 personer anlända till Boston på järnväg eller spårvagn endast från kringliggande platser, för att efter förrättadt arbete återvända på kvällen till sina hem. »South Union»-bangården lär vara den största i världen; den blef färdig 1899. Alla till staden ingående järnvägslinier sammanlöpa där. Ingen stad i Amerika eger ett så storartadt, vidt utgrenadt, underjordiskt spårvägsnät, »Subways», som Boston. Vi stiga dit ned. Härnere under jorden pulserar ett lif, som ter sig underligt med sina stationer, biljettkontor, hållplatser, tidnings- och papperskiosker m. m.; å olika ställen finnas upp- och nedgångar, ledande genom byggnader, uppförda i treflig pavi]jongstil. »Subwayen» eller det underjordiska spårvägsnätet skall i närmaste framtid betydligt utvidgas. För att minska den starka trängseln anläggas upphöjda järnvägar; en af dessa, hvilken går fram längs Washington-Avenue, var i det närmaste färdig att öppnas för trafik, då jag vistades i Boston.

Hvilken utsträckning den elektriska spårvägsdriften har i Amerika, därom kan man få en föreställning, när jag här nämner, att sträckan mellan Boston och New-York, 233 engelska, omkring 37 svenska mil, kan man tillryggalägga på spårvagn. Där den ena spårvägslinien slutar, tager den andra vid; så går det vidare från stad till stad. Vid alla spårvägslinier uppbär konduktören pängarne och kontrollen sker därigenom, att han för hvarje erlagd afgift drager i signalsnöret, hvarvid en visare å ett ur i vagnen markerar. Bolagen ha hemliga kontrollanter, i regeln kvinnor, för att se till, att icke konduktörerna lura bolagen.

Biblioteket i Boston, »Public Library», beläget vid Copley Square, är en magnifik bygnad som kostat 5 millioner dollars. Det lär ega en af de största boksamlingar i världen, hörde jag sägas. Jag var där flere gånger; i läsesalongen funnos tidningar från alla världens länder. Af svenska tidningar såg jag tre, bland dem äfven »Social-Demokraten», hvilket vi ha våra vakna partivänner bland våra landsmän att tacka för. De båda andra svenska tidningarne voro »Aftonbladet» och »Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning».

Bibliotekets stora, rymliga gårdsplan är inredd till promenadhall med vattenbassin och tropiska växter, i hvilkas svalkande skugga den besökande kan njuta en behaglig hylla.

Boston är icke allenast en vacker, utan äfven en fin stad, som rymmer en stor kontingent af Amerikas »intelligens» och bildade värld. Men stel är staden i jämförelse med New-York eller Chicago. Man kan ej undgå att lägga märke därtill, när man gör en rond genom staden och passerar de allmänna platserna, parkerna och andra ställen. Folket är så afmätt i alla sina rörelser. Det glada, uppsluppna lif, det skämt och glam, man ofta får bevittna hemma hos oss, när några komma tillsamman, är för öfrigt helt och hållet okändt i Amerika, åtminstone å alla platser, som jag besökte.

Af parker i Boston är »Public Garden» den förnämsta; med sina många statyer, sina härliga anläggningar, sin insjö med svan och roddbåtar är den en gouterad plats för allmänheten. Jamaica-parken utan för Roxbury är äfven vacker att skåda. En vy af densamma återgifves å sid. 68.

Som bekant ha åtskilliga af den gamla världens på dekis komna »ädlingar»(!) under de senaste åren särskildt lagt an på att fånga amerikanska »guldfåglar» -- millionärdöttrar och har man ej lyckats att precis få fast i någon sådan låter man sig nöja med mindre. Sålunda kom en dylik svensk »ädling» för några år sedan till Boston och lyckades lägga embargo på en rik krögare-enka vid Cross Street. Efter att i flere år ha varit bas för servering af dålig vhisky m. m. är han nu välbestäld fidekommissarie här i frihetens stamort i norden. »Tiderna ändras, sa' borgmästaren, gick brandvakt». I Boston finnes en lifaktig skandinavisk arbetareklubb, tillhörande det socialistiska arbetarepartiet; en sångförening finnes äfven inom klubben. Under de afstickare jag gjorde ut från Boston till närliggande platser, ledsagades jag i regeln af sångarne, hvilkas friska sånger betydligt bidrogo till att höja och lifva stämningen å mötena.

De östra staterna, som jag här i korta drag skildrat äro de mäst bebygda och bäst odlade i Nord-Amerika.

Mycken skog och kuperad terräng ger landskapet omvexling och skönhet, och i de stora löfskogarne växa fruktträden vildt. Den mogna gyllne frukten såg så läcker ut, där den hängde i grenarne, sträckande sig ut emot oss, vaggad af vindfläktarne, liksom inbjöde den oss att komma och smaka, allt under det tåget i rask fart brusade förbi.

Från östern sfyrde jag färden öfver New-York till Pennsylvania, Nord-Amerikas största industristat.

Det är den folkrikaste staten med 7 millioner invånare, men den har ock det största antalet fattiga, tack vare millionärernas, de stora trustherrarnes hjärtlöshet och profithunger, som icke allenast exploaterar detta af naturen så rika land, utan äfven med svältlöner oerhördt utsuger arbetarne.

Bunker Hill monumentet.

Bunker Hill är en redutt, där en hård strid mellan engelsmännen och Amerikanerna under frihetskriget utkämpades. Engelsmännen ledo ett grundligt nederlag.

Grundstenen till minnesmärket lades af Lafayette den 17 Juni 1825. Byggnaden är trettio kvadratfot vid basen och femton i toppen, den är 221 fot hög med spiraltrappor till tornet, hvarifrån man har en förtjusande utsikt öfver Boston med omnejd. Monumentet har kostat 150,000 dollars.

Biljettkontoret vid »The Subway», den underjordiska järnvägen i Boston, Park Street Station.


The above contents can be inspected in scanned images: 69, 70, 71, 72, 73

Project Runeberg, Sat Dec 15 19:50:42 2012 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/palmtrip/boston.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free