Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Konsten att ”Hänga på”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
insvept i tidningspapper och stort som en välvuxen
resväska. Jag skyndade mig bort till en obebyggd tomt
och öppnade det. Det första jag såg var en bit kaka,
så kom flera slags kakor, alla slags kakor och så kaka
igen. Det var alltsammans bara kakor. Inte smörgås
med goda, tjocka skivor kött — ingenting utom kakor,
och jag avskydde kakor mer än något annat i världen.
I en annan tidsålder och under andra luftstreck satte
folk sig vid Babylons floder och grät. Och på en
byggnadstomt i Canadas stolta huvudstad satte jag mig
och grät — över ett helt berg kakor. Liksom man ser
på en avliden sons ansikte, så såg jag på denna mängd
av olika bakverk. Jag kan kanske kallas en otacksam
vagabond, ty jag kunde inte glädja mig över det
överflöd, som skänkts mig av en familj, som hade haft
främmande föregående dag. Gästerna hade tydligen
inte heller tyckt om kakor.
Men de där kakorna betecknade emellertid en
vändpunkt i min tillvaro. Värre än de kunde ingenting
vara, och därför måste det komma bättre tider. Och
det gjorde det också. I nästa hus fick jag komma
innanför dörren. Och att komma innanför är höjden av
lycksalighet! Man kommer under tak, mycket ofta
erbjuds man att tvätta sig och äta vid ett riktigt bord.
Landstrykare älskar att sitta riktigt till bords. Huset
var stort och komfortabelt, och det låg mitM en stor
35
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
