Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Konsten att ”Hänga på”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lig kondition. Och var jag kanske inte kemiskt fri från
nerver? Och var jag inte dessutom en vagabond av
Guds nåde? Var inte de andra vagabonderna rena
idioter och klåpare i jämförelse med mig? Om jag inte
blev den siste av de små negrerna, så kunde jag lika
gärna uppge alltsammans och ta plats på en
alfalfa-farm.
Då vår styrka efter hand hade gått ned till fyra,
hade hela tågpersonalen börjat bli intresserad, och från
nu blev det en strid mellan list och smidighet, där
chanserna naturligtvis var på tågpersonalens sida. En
efter en försvann de tre andra överlevande, tills jag
var ensam kvar. Hur stolt jag var över mig själv!
Ingen Krösus har någonsin varit stoltare över sin första
million. Jag hängde på, trots två bromsare, en
konduktör, en eldare och en lokomotivförare.
Ett par exempel skall visa, hur jag bar mig åt med
att hänga på. Långt ute i mörkret — så långt framför,
att bromsaren, som åker på blindvagnen, sannolikt
måste ha lämnat vagnen då den når mig — äntrar jag
tåget. Gott! Nu är jag säker till nästa station. När
vi når stationen springer jag åter långt fram och
upprepar samma manöver. Tåget kör ut från stationen.
Jag ser det närma sig. Det syns ingen lykta på
blindvagnen. Har personalen uppgivit kampen? Det vet
jag inte. Det vet man aldrig, och man måste vara be-
40
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
