Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Konsten att ”Hänga på”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Med en innerlig förhoppning, att det inte måtte
finnas tunnlar på första halva milen eller så, reser jag
mig och går en fem, sex vagnar längre akteröver. Och
det vill jag säga, att man får inte vara rädd av sig,
när man skall ut på en sådan färd. Taken på passa?
gerarvagnar är inte inrättade för nattliga promenader.
Och om någon tror, att de är det, så råder jag honom
att själv försöka. Jag skulle gärna vilja se honom
spat-sera längs taket på en skakande och stötande vagn, utan
att ha något annat att klamra sig fast vid än mörka,
tomma luften, och när man så kommer till den kupiga
ändan av taket, som är vått och halt av dagg, måste
man kanske ta sats för att nå nästa kupiga tak, som
också är vått och halt. Tro mig: när man har gjort
det, så vet man, om det är något i vägen med ens
hjärna eller om man lider av svindel.
När tåget saktar farten, kravlar jag ned på en
plattform, fem, sex vagnar från den där jag kravlat mig
upp. Men där finns ingen plattform. Då tåget
stannar, glider jag ned på marken. Längre fram, mellan
mig och lokomotivet, finns det två lanternor, som
flyttar sig fram och tillbaka. Bromsarna ser efter mig på
taken. Jag förvissar mig om att vagnen som jag står
vid sidan av är fyrhjulad. (När man vill åka på
"underplats", på underredet, skall man passa väl på att
undgå de sexhjulade vagnarna — de vållar bara förtret.)
47
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
