Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Konsten att ”Hänga på”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Jag kryper ned under tåget, och jag vill bara säga,
att jag är glad över att det står stilla. Det är första
gången jag tagit "underplats" på ett tåg på
Canada-Pacificbanan, och jag känner inte till inredningen på
den. Jag försöker komma över kanten på ramen,
mellan den och bottnen på vagnen, men det är där inte
plats nog till, jag kan inte tränga mig igenom. Det
har jag aldrig förr varit ute för. I Förenta staterna
är jag van att resa på underplats, på ordentliga
snabbgående tåg, och jag gör det på det sättet, att jag griper
fast i ett räckverk, svänger fötterna fram till
bromsstången och kravlar mig sedan över kanten på
underredet.
I mörkret känner jag mig för med händerna och
kommer till det resultatet, att det finns plats mellan
bromsstången och marken. Det är endast med stort
besvär jag kan tränga mig in. Jag är tvungen att lägga
mig alldeles flat och vricka mig fram. Då jag väl
kommit innanför vagnsramen, tar jag plats på stången
och undrar, om bromsarna nu också kan räkna ut, vad
det har blivit av mig. Tåget sätter sig i rörelse.
Äntligen har de uppgivit försöket.
Men har de nu verkligen det? Redan nästa gång vi
stoppar, ser jag en lykta stickas in under en ram, som
är närmast min, men vid andra ändan av vagnen.
De gör en noggrann undersökning för att finna mig.
48
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
