Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Konsten att ”Hänga på”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
samma ögonblick vet jag vad min nästa manöver skall
bli. Jag skall springa upp på den bakersta
plattformen. Jag vet att tåget kör fortare och fortare, men jag
kommer bara att rulla om några gånger i smutsen,
om jag misslyckas, och jag besitter hela ungdomens
optimism. Jag förråder inte med en min, vad jag
tänker på. Jag står där, modlös och med lutande
skuldror, ett talande bevis för att jag hade uppgivit
varje hopp. Men samtidigt undersöker jag med foten
detta utmärkta grus — jag har utmärkt fotfäste. Jag
ser också efter bromsaren, där han står och förtsätter
att sticka fram huvudet. Jag ser honom dra det
tillbaka. Han är alldeles säker på att tåget nu har för
stark fart för att jag skall kunna hoppa upp på det.
Och tåget kör fort — fortare än något annat tåg
jag äntrat upp på. Då den sista vagnen kor förbi, gör
jag en spurt åt samma håll som den. Det är en kort
snabb spurt. Jag kan omöjligt hoppas att uppnå samma
fart som tåget, men jag kan reducera skillnaden i vår
hastighet till ett minimum och på detta sätt göra stöten
mindre kännbar, när jag träffar fotsteget. Under det
flyktiga ögonblicket, då mörkret sänker sig över mig,
kan jag inte se räckverket på den bakersta plattformen,
och jag har inte heller tid till att finna mig till rätta.
Jag sträcker ut handen åt det håll, där jag tänker mig
att det måste finnas, och i samma ögonblick släpper
57
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
