Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Växande bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sig efter ett nytt stycke bröd för var gång man sväljer,
när man är kapabel att sätta i sig många bitar.
När jag var en mycket liten pojke, hade jag en
mycket liten hund, som hette Punch. Jag gav honom
alltid själv mat. Så hade någon därhemma skjutit en
massa änder, och vi fick en härlig middag. Då jag
hade ätit, gjorde jag i ordning ett mål mat till Punch
— en stor tallrik full av ben och små läckra bitar.
Jag gick ut för att ge honom det. Men nu hände det
sig så, att det hade kommit en gäst ridande till oss
från en gård i närheten, och han hade med sig en
newfoundlandshund, stor som en kalv. Jag satte
tallriken på marken. Punch viftade på svansen och
började. Under minst en halv timme skulle han nu vara
fullkomligt lycklig. Så kom det plötsligt ett
stormangrepp. Punch sopades undan som ett grässtrå, som
kommer i vägen för en cyklon, och newfoundländaren
kastade sig över tallriken. Trots sin väldiga buk
måste den ha varit van vid att intaga sina måltider
i en fart, ty under de korta ögonblick som försiggick,
innan den fick den spark mellan revbenen, som jag
riktade mot den, hade den slukat allt som fanns på
tallriken. Det fanns inte den minsta lilla smula kvar,
och till och med fettfläckarna tog han bort med en
sista eftertänksam slickning.
Så som den store newfoundländaren hade handlat
På luffarstråt — 5
65
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
