Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Växande bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Två barbenta pojkar — de kunde väl vara en
åttanio år gamla — hade råkat försynda sig mot någon av
de regler, som gällde för alla i lägret. Vad det var
visste jag inte, men en av männen, som låg vid sidan
av mig, reste sig plötsligt och kallade på dem. Han
var stammens hövding, en man med låg panna, ögon
som smala springor och tunna läppar, och uttrycket
i det elaka ansiktet var tillräcklig förklaring på
varför de bägge pojkarna ryckte till och blev stilla som
förskrämda rådjur vid ljudet av hans stämma. Det
fanns ett vaksamt uttryck i deras ansikten, den
vaksamhet, som är en föjd av stor ångest, och de vände
sig skräckslagna om för att springa sin väg. Han
ropade att de skulle komma tillbaka, och den ene av
dem saktade tvekande och motvilligt farten något,
medan hans magra, lilla gestalt tydligt talade om den
strid som rasade inom honom, en strid mellan fruktan
och sunt förnuft. Han visste att han måste vända
tillbaka. Hans förnuft och erfarenheter från andra
liknande tillfällen sade honom, att om han skulle välja
mellan att vända tillbaka och springa sin väg, var
det första det minst onda, men även om det var det
minst onda, var det likväl stort nog att ge hans ångest
vingar och driva hans fötter till flykt.
Han fortsatte att sacka efter och kämpade med sig
själv, till dess han nådde trädens skydd, men där
72
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
