Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - V. Fängelset
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
där man kunde ta sig en tår utan att ryka i kurran.
Jag vet inte, hur de bar sig åt, men jag har låtit mig
berättas, att bromkalium, som de på många omvägar
skaffade sig från apoteket, var deras älsklingsmedel
att berusa sig med. Men ett vet jag, att vad drycken
än bestod av, så kunde de, när tillfälle gavs, bli härligt
fjilla av den.
Vår hall var som en riktig allmänning, fylld med
samhällets värsta avskum, dess smuts och drägg —
folk, som var födda som omöjliga, degenererade
individer, vrak, sinnessjuka, människor med försvagade
själsförmögenheter, epileptiker, odjur, svaga stackare,
kort sagt, en samling människor, som var som en ond
dröm. Ohyggliga anfall förekom ofta hos oss. När
en började, var det strax andra som följde efter. Jag
har en gång sett tjugo män ha anfall på samma gång
och hört dem utstöta de vedervärdigaste tjut, under det
lika många dårhusmässiga figurer rusade omkring
och mumlade saker som man inte förstod. Där blev
aldrig gjort något för de fångar, som fick dessa
anfall, utom att hälla över dem kallt vatten. Det tjänade
ingenting till att skicka efter doktorn eller
underläkaren. Dem kunde man inte plåga med så likgiltiga
och ofta förekommande företeelser.
Där fanns en ung, adertonårig holländare, som hade
dessa anfall oftare än någon annan. På grund av
131
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
