Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - V. Fängelset
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kyld, men jag kunde inte hålla de andra från honom,
och de fortsatte att narra honom värre än någonsin.
Till sist ställde han till en våldsam scen, varunder
han alldeles bröt med mig, förklarade, att han inte
längre ville ha mig till privadetektiv, och nedlade
arbetet. Därmed upphörde min affär med
säkerhetsnålar; han nekade att göra fler sådana, och han
bombarderade mig med råmaterial genom järnstängerna,
varje gång jag gick förbi hans cell.
Jag kunde aldrig bli god vän med honom igen. De
andra berättade för honom, att jag var en detektiv
som stod i deras sold, vilka sammansvurit sig mot
honom. Och de gjorde honom alldeles utom sig med
sina historier. Den inbillade orättvisan, som utövats
mot honom, plågade och pinade honom, och till sist
blev han alldeles galen och farlig för sin omgivning.
Fångvaktarna nekade att lyssna till hans historier om
de stulna miljonerna, och han beskyllde dem för att
vara med i komplotten. En dag kastade han en skål
hett te i ansiktet på en av dem, och så blev hans sak
undersökt. Fängelseinspektören talade ett par minuter
med honom genom järnstängerna. Så fördes han bort,
för att läkarna skulle kunna bilda sig ett omdöme
om honom. Han kom aldrig tillbaka, och jag funderar
ofta på, om han är död eller om han sitter och mumlar
om sina miljoner på någon anstalt för sinnessjuka.
136
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
