Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VI. Järnvägens farande svenner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
upptäckte, att det var en helt ung pojke. Kröp vi ihop
kunde där bli plats för två, och jag fick pojken till
att krypa alldeles ihop och klättrade upp vid
sidan av honom. Det var en "bra" natt, bromsarna
störde oss inte, och innan ett par minuter hade gått,
sov vi tryggt. Emellanåt väcktes jag av att det föll
varm aska ned på oss, eller vid att det ryckte till i
tåget, men då kröp jag endast tätare intill pojken
och slumrade in under lokomotivens väsande och
hjulens gnisslande.
Det genomgående tåget passerade Evanston,
Wy-oming, men sedan kom det inte längre. Lite längre
fram på linjen hade det skett en tågolycka, och linjen
var spärrad. Tågföraren hade blivit dödad, och hans
lik, som fördes över till oss, utvisade, hur farlig linjen
var. Där var också en landstrykare som hade blivit
dödad, men hans lik fördes inte över till oss. Jag
pratade med pojken. Han var tretton år gammal. Han
hade rymt från sina föräldrar, som bodde någonstans
i Oregon, och var nu på väg österut till sin farmor.
Han berättade mig en hel del om hur fruktansvärt
han hade blivit misshandlad i det hem, han nyligen
hade lämnat, och hans berättelse lät mycket trovärdig;
och förresten fanns det ju ingen orsak att ljuga för
mig, en namnlös landstrykare, som drog från trakt till
trakt.
149
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
