Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VI. Järnvägens farande svenner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Men då vi gick ut genom dörren, ropade bartendern
efter oss:
— Ni har vårtor på näsan, förstår ni?
Sedan dess har jag sett mig mycket om i världen,
jag har sett många främmande länder och vistats bland
många främmande folkslag, läst många böcker och
hört många föredrag, men fastän jag funderat länge
och grundligt över denna sak, har jag inte kunnat
räkna ut, vad meningen var med dessa gåtfulla ord, som
kastades mot oss av bartendern i Evanstone, Wyoming.
fiet var absolut inte något fel på våra näsor.
Den natten sov vi ovanpå ångpannorna i ett
elektricitetsverk. Hur vi upptäckte den sovplatsen minns
jag inte. Vi måste ha styrt rakt på den,
instinktsmässigt, liksom hästen dragés till vattenhon, eller
brevduvan till den plats där hon har sitt bo. Men det var
en natt som det inte är behagligt att tänka på. Ty då
vi kom dit, låg där redan ett halvt tjog landstrykare
ovanpå pannorna, och där var för hett för
allesammans. Och vad som gjorde vår förtvivlade ställning
ännu mer förtvivlad var att eldaren inte ville tillåta
oss att uppehålla oss nere i eldrummet. Vi fick välja
mellan pannorna och snön utanför.
— Du sa ju, att du ville sova — så sov då för
tusan! sade han till mig, då jag kom ner i
eldrummet, utom mig och alldeles förstörd av värme.
153
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
