Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VI. Järnvägens farande svenner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i isbehållarna på ett "apelsintåg", ett raskt körande
godståg, som var lastat med frukt från det solbelysta
Californien. Naturligtvis var isbehållarna tomma, på
grund av det kalla vädret, men det gjorde dem inte
varmare för oss. Vi tog oss ned i dem genom luckor
i taket; de var byggda av galvaniserad järnplåt, och i
det bitande kalla vädret var de inte behagliga att röra
vid. Vi låg där, skakande av köld, och höll krigsråd,
och vi kom överens, att vi skulle hålla oss till
is-lådorna både dag och natt tills vi kom bort från de
ogästvänliga högslätterna och ned i Missisippidalen.
Men vi måste ju också äta, och vi bestämde oss
för att vid nästa växelstation skaffa oss lite mat
och så störta tillbaka till våra isbehållare. Vi ankom
till en stad som hette Green River, sent på
eftermiddagen, men lite för tidigt för att kunna få kvällsmat.
Före måltiderna är det alltid svårt att klämma folk
på mat, men vi tog mod till oss, sprang nedåt
järnstegarna på sidan av vagnen, då godståget körde in
på järnvägsstationen, och rusade i väg bortåt
bostadskvarteren. Vi blev snart skilda från varandra, men
vi hade avtalat att mötas i isbehållarna. I början hade
jag otur, men till sist hade jag fått ett par matpaket,
och med dem stuckna innanför skjortan började jag att
springa efter tåget. Det hade redan satt sig i gång
och körde mycket fort. Den kylvagn, där svensken
155
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
