Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VI. Järnvägens farande svenner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och jag hade avtalat att mötas, hade redan kört förbi,
men fem, sex vagnar därifrån svängde jag mig upp
på en sådan, äntrade upp för järnstegen och gled ned
i en isbehållare.
Men en bromsare hade sett mig från sin kur, och
vid nästa hållplats, Rock Springs, ett par miles
därifrån, stack han huvudet ned i min isbehållare och
sade: — Ut med dig, din förbannade drummel! Ut
med dig! Och så grep han mig i benen och drog i
mig. Ut kom jag, medan apelsintåget och svensken
körde vidare utan mig.
Det hade börjat snöa, och det tecknade sig till att
bli en kall natt. Då det hade blivit mörkt, började jag
ströva omkring bland järnvägsvagnarna, till dess jag
fann en tom kylvagn. Jag klättrade in — inte i
isbe-hållaren, utan i själva vagnen. Jag stängde de tunga
dörrarna, och då de var försedda med gummilister,
var vagnen fullkomligt lufttät. Väggarna var tjocka,
och där fanns inga springor, genom vilken kölden
kunde tränga in i vagnen. Men inne i vagnen var lika
kallt som utanför, och frågan var, hur jag skulle kunna
få temperaturen att stiga. Men en yrkeslandstrykare
vet råd för allt. Jag drog upp tre, fyra tidningar
ur fickan. Dem brände jag, en åt gången, på golvet
i vagnen. Röken steg upp mot taket. Inte den minsta
lilla smula värme kunde slippa ut, och jag låg där,
156
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
