Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VI. Järnvägens farande svenner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tur med sig, ty att tillbringa hela natten i kofångaren
under en sådan snöstorm, skulle vara detsamma som
döden.
Märkligt nog har jag den dag i dag är inget minne
av hur det gick till då jag blev avkastad i Rawlins.
Jag kommer ihåg, att jag stod och såg efter tåget, som
nästan i samma ögonblick uppslukades av
snöstormen, och att jag styrde rakt på ett utskänkningsställe
för att få lite värme i kroppen. Här fanns det ljus
och värme; här fanns det musik och dörrar, som stod
öppna på vid gavel. Farao-, rulett- och pokerborden var
alla välbesatta, och där var några galna cowboys som
riktigt hade slagit sig lösa. Jag hade turen att komma
i lag med dem, och jag stod just och tömde mitt första
glas på deras bekostnad, då jag kände en tung hand
på min axel. Jag såg mig om och suckade. Det var
sheriffen.
Utan att säga ett ord drog han mig med sig ut i
snön.
— Det håller ett apelsintåg nere vid stationen, sade
han.
— Det är en förbannat kall natt, sade jag.
— Det kör om tio minuter, sade han.
Det var allt. Ingen diskussion om den saken. Och
då apelsintåget körde ut från stationen, befann jag
mig i isbehållaren. Då morgonen höll på att bryta in,
160
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
