Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VI. Järnvägens farande svenner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tyckte jag att fötterna höll på att förfrysa, och de
sista tjugo miles, innan vi nådde Laramie, stod jag
upprätt i luckan och hoppade för att hålla värmen. Det
snöade för tätt för att bromsarna skulle kunna se mig,
och förresten gjorde det mig detsamma om de gjorde det.
Jag hade tjugofem cent i fickan, och för dem
skaffade jag mig något varmt till frukost i Laramie, och
omedelbart därefter äntrade jag blindvagnen på ett
genomgående tåg, vilket arbetade sig upp till passet,
som skär genom ryggraden av Rocky Mountains. Man
brukar annars inte åka med blindvagnar vid fullt
dagsljus; men under snöstormen uppe på ryggen av Rocky
Mountains kunde jag inte tro, att bromsarna skulle
nännas att kasta av mig. Och det gjorde de inte heller.
Däremot vande de sig att varje gång tåget höll komma
bort till mig för att se om jag inte frusit ihjäl.
Vid Ames monument, på toppen av Rocky Mountains
— jag kan inte komma ihåg hur högt det var — kom
bromsaren för sista gången bort till mig.
— Hör på, kamrat, sade han, kan du se det där
godståget, som har kört in på sidospåret, för att vi
ska komma förbi?
Jo, det kunde jag se mycket bra. Det stod på nästa
spår, sex fot från det där vi höll. Om det hade varit
ett par fot längre bort, skulle jag inte ha sett det i
den snöstormen.
På luff ar stråt —11
161
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
