Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VI. Järnvägens farande svenner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
oss. Det gällde ju att finna skydd för natten, och vår
instinkt ledde oss, ty innan vi visste ordet av, stod vi
plötsligt vid en utskänkningslokal — inte en som var
öppen och gjorde affärer, inte en som bara var stängd
för natten, nej, inte en gång en utskänkningslokal med
fast adress, utan en utskänkningslokal som var
uppförd på ett tungt träunderlag med rullar under, som
kunde flyttas från ett ställe till ett annat. Dörrarna
var stängda. En häftig regnby piskade oss i ansiktet.
Vi betänkte oss inte ett ögonblick. Ett brak — dörren
var inslagen, och vi följde efter.
Jag har under min tid varit med om många dåliga
nattkvarter. Jag har "burit fanan" i verkliga
helveteshålor till huvudstäder, sökt nattläger i vattentunnor,
sovit i snön, när sprittermometern visade sjuttiofyra
grader under noll — en bagatell av hundrasex graders
köld — men det måste jag säga, att aldrig har jag
haft ett mera motbjudande nattlogi eller tillbragt en
mera förtvivlad natt än den jag tillbringade
tillsammans med svensken i den ambulerande
utskänknings-lokalen vid Council Bluffs. För det första hade
byggnaden, som låg ett gott stycke över marken, en mängd
springor i golvet, som vinden obehindrat kunde susa
igenom. För det andra var disken tom, där fanns inte
en enda flaska eldvatten, varmed vi kunde värma oss
.-■och glömma allt vårt elände. Vi hade inga filtar, och
167
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
